Från och med nu vet jag att om knappregeln på kamerahuset råkar vara inställd på S så blir bilderna alldeles väldigt underexponerade.
Trots en solig dag blev alla foton jag tog igår på Lars och min vårresa i södra tåkernbygden verkligen skumma, i ordets dubbla bemärkelser, på grund av denna inställningsfadäs.
Slättens alla nyanlända lärkor försvann i mörkret, tusentals gäss, spridda flockar av tofsvipor och den ensamma tranan i starrmaden vid Väversunda likaså.
När den ensamma tranan sedan lyfte lyckades jag skramla fram ett kornigt bevis i kontrast mot himmelsljuset ändå. Och se! det blev faktiskt riktigt vackert med sin grafiska sparsmakenhet.
Men, så tidigt. Och ensam dessutom. Märkvärdigt!
Jag skrev igår om att vintern bromsar, och det är väl något sant, ty inatt har det varit nästan tio grader kallt igen, men nog överraskar både det ena och det andra med sin vårliga tidighet.
Ormvråkarnas kärlekslek till exempel.
Honan sitter på en torrgren vid Alvastra pålbyggnad, hanen kommer med bomaterial i klorna, landar på hennes rygg och en parning äger rum, oblygt mitt framför våra ögon.
Det är till att vara på hugget, menar vi åskådare i bilen. Det är ju ändå bara i början av mars månad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar