Jag fann och fotograferade en pilgrimsfalk på Väversundamaden vid Tåkern i fredags den 9 mars.
Det var en mörk och kontrastrikt tecknad ungfågel med ännu något blåaktig vaxhud och ögonring medan däremot fötterna började dra åt gult.
Den har klarat den första svåra vintern, och satt nu troligen på ett byte.
Då jag stannade satt den lugnt kvar en stund och kikade på mig men lyfte sedan och flög några varv över ängen och försvann in över Dags mosses tallmarker och var borta.
Anledningen till att jag nu skriver om detta i min Naturliga dagbok är mest för att jag tycker det är så himla roligt att man så förhållandevis ofta numera får tillfälle att njuta av denna tidigare nästan helt utrotade pampiga fågelart, men också för att jag har kikat närmare på de tre foton jag fick av fågeln.
Det som intresserar mig är att se om den är ringmärkt.
Det är nämligen så, att många ungar av pilgrimsfalk ringmärks årligen, även de vid Omberg. Dessa falkar kommer sen hela livet att bära både metallring och färgring, väl synliga i fält för eventuell avläsning.
Jag har "zoomat in digitalt" på fötterna och finner inga ringar där.
Den här unga pilgrimsfalken har inga ringar på sina fötter. Och detta gör min observation än intressantare, menar jag. Man skulle ju ha kunnat anta att det varit en av Ombergs förra året ringmärkta tre ungar som jag såg, men inte! Detta var en "främling". Och en mycket välkommen sådan!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar