Hösten känns dyster och mörk idag och jag är nog lite nere också efter allt arbete med utställning och Nobel. Jag saknar även ljuset och värmen från veckan i Turkiet och kunde nog ha tänkt mig ytterligare tid därnere. Kanske att också åldern då och då börjar ta ut sin rätt.
Då, när tröttheten känns för massiv smiter jag stundom iväg från ateljén för att göra något utan tyngande ansvar, alldeles för mig själv.
Idag t ex åker jag iväg efter lunch ner till ett parti av storskogen som jag inte har besökt på många år, till Lysings häradsallmäning och småvägarna mot Flugebo och vidare in till Vässjötorp och Sänkegölen.
Här parkerar jag bilen och vandrar omkring två timmar.Det är tyst i skogen. Inte ens vinden hör av sig. Jag njuter verkligen av stillheten där jag vandrar omkring i mjukmossad gammelskog ner över branten till skogsgölens spegelblanka yta, där vitmosseflaket är fruset och högrest och frasar under mina steg som följer älgens.
Några domherrar och en kråka hör jag men det är är visst allt ända tills en tjädertupp skrämmer mig när den överraskande brakar iväg från en talltopp och seglar iväg mellan gråstammar och försvinner.
Sen är det lika tyst igen.
Men, det blev iallafall en tjäder och det är ju inte dåligt alls. Tvärtom - det var länge sen jag såg tjäder i hemmaskogen och jag planerar genast för ett tidigt vårbesök några månader framöver. Det finns lämplig storskog i området!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar