Närbild på den döda lappugglans vackra ansikte.foto: Christer Elderud
På den långa resans sista kilometer hem från Turkiet, den som går längs E4, vid passagen över Disevidsån ett par stenkast hemmifrån, anar jag i höger ögonvrå den döda uttern(?).Här har jag vandrat vid åarna i bygden, sommar som vinter, studerat spår och luktat på skitar, ensam ibland eller tillsammans med både Lars och Johan, för att åtminstone få en ynka liten snabb glimt av detta skygga djur på hemmaplan, men aldrig lyckats.
En massakrerad utter är tragisk att skåda.
Jag har tagit hand om mängder med hornugglor, kattugglor, sparvhökar och ormvråkar; duvhök och fjällvråk ibland, sparvuggla, stenfalk och två gånger berguv, tidigare en utter och nu utter igen samt oräkneliga andra fåglar och djur.
Idag tar lappugglan tillsammans med Göran, en berguv, en tornfalk och en buskskvätta tåget upp till Riksmuseum i Stockholm medan de halvruttnade resterna av "min" utter får ligga kvar i ateljéfrysen att stelna för vidare transport förhoppningsvis redan på torsdag, till samma ställe: Riksmuseum.
Med projektet "Kronans villebråd" blir det sålunda ändå någon "nytta" med trafikdödens alla sorgliga rara rester



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar