8 november - Ädelfisk på hemmaplan

.
Det låter nästan som en TorgnyLindgrenskröna från Norrland, att man kan ta sig strax bortom husknuten hemma i sitt eget Ödeshög, för att beskåda både öringlek och rödinglek, vid ett och samma tillfälle på hösten och dessutom, om man så önskar, harrlek på våren, fast det är ju förstås en annan historia just nu.
Men, så är det faktiskt. Ja, Vättern är verkligen ett arktiskt vatten.

Lars och jag får syn för sägen idag; en grå och rå novemberförmiddag, då vi besöker sjön och ett av dess tillflöden, det vid Hästholmen, Ålebäcken.

Det är där vi börjar, hos öringarna, vilka här går upp under oktober och början av november för att leka på grusbottnarna ända upp till en kilometer uppströms, i riktning mot både Sjöstorp och mot Häggestad trots alla typer av tänkbara vandringshinder som: bebyggelse, igenväxning, åkermark, rörläggning och långa sträckor av kulvertering.

- Jag tycker att det räcker om vi stannar på bron vid Sverkersstenen, säger Lars, så stör vi minst.

Från bron ser vi uppströms ca 50 m innan den mörka bäcken försvinner bakom krökar och buskage. Men längre än så behöver vi heller inte skåda för att få se stor öringlek. Små forsnackar avbryts av höljor bakom stenar och skrammel varvat med meterlånga selsträckor. Vattnet blir mörkt mot den bruna bottnen och himlen speglar sig endast smått eftersom diket är djupt. På den här korta sträckan ser vi öring på fyra till fem separata lekplatser. Det plaskar, sprätter, virvlar och stimmas. Minst ett tiotal fiskar kan vi räkna in och de är alla upp mot halvmetern långa eller mer.

Idag tar jag mig inte tid att komma nära. Sånt måste ske med omsorg eftersom öringarna är oerhört skygga och reagerar för varje skugga och rörelse. Vi håller oss på avstånd och jag använder istället mitt teleobjektiv. (Därav den suddiga bilden).

Öringlek i Ålebäcken. Ryggen på två stora fiskar anas.

- Ska vi se hur det står till med rödingens lek också, säger jag till Lars. Och menar hamnen i Hästholmen.
- Där såg jag på 70 och 80-talen härlig rödinglek, upplyser jag en förvånad Lars.

Lars som nyss varit i Huskvarna och beundrat rödingleken där, är förstås på direkt, men jag förstår att han nog undrar lite om uppgifterna i min redogörelse.

- Jag känner faktiskt inte till detta, säger han.

Vi går sakta längs hamnbassängen mellan den nya, yttre piren och den innanför och illglor ner i det mörkgröna men klara vättervattnet; kikar mot den mörka bottnen och ner i skuggan under bryggbordet.
Efter en liten stund ser vi den första lekrödingen. Den lösgör sig som en skugga, glider stilla genom vattnet precis som jag sett hajar göra i naturfilmerna på TV, med utslagna, vitkantade bröst- och bukfenor; som en "vattenängel" och försvinner strax igen.






















Rödingarna glider sakta fram som vattenänglar i det mörka och kalla vättervattnet.

Strax ser vi fler och ännu fler.
De kommer i små grupper, parvis eller enstaka; mörka kroppar i sakta formation, in under bryggan där vi står, försvinnande ner mot bottnens stenmörker och upp mot ytan igen.
Då och då en sidvändning och bukarnas röda anslag skymtar i vattenmörkret.
Vi ser bara detta. Det stilla glidandet in i och ur vårt synomfång. Ingen hetsig och vällustig lek.
Det är ett sökande vi upplever. Hanar på jakt efter brunstiga honor, är vår tolkning. Är det något som saknas?






















- Så här stor är den röding vi just sett här vid bryggan, måttar Lars med smilbanden på plats.
Hans och "Axel" skojar med. De håller egentligen på med hamnbestyr, tömmer vattenledningarna och sånt, men lever upp med oss i skådespelet och kan även komplettera med fler upplevelser från tidigare, exempelvis att rödingarna förr, då möjligheten fanns, gick ända fram till den relativt grunda grusbottnen alldeles utanför hamncafeet för att leka.

Vi måste göra något åt detta, känner vi alla och beslutar på stående fot att ta tag i problematiken var och en på sitt håll.
Redan till vintern borde det gå att fylla på med lämpligare sten och grus i hamnbassängen för att öka lekmöjligheten för rödingen här i Hästholmen.
Så tänker vi och så tänker vi börja handla med omedelbar verkan. Hjärtat bultar av arbetslusta, stolthet och glädje.
Tänk att vi har all denna rikedom alldeles utanför vår egen förstu´trapp.