Idag på mejlen finner jag ett brev och om nu du som skrivit detta personliga brev till mig läser det här, så hoppas jag att du ändå förstår att jag berättar om det. Jag menar bara väl och jag har ett viktigt syfte.
" Hejsan!
.
Jag undrar om du kunde vara så underbar att hjälpa mig!
Jag tog fel vägval i yngre år.
Nu skulle jag vilja ta hand om min kreativa gåva och utveckla mig för att bli den konstnär som jag egentligen alltid velat vara!
Och det jag bland annat tycker om är att måla är vilda djur.
Men jag vet inte HUR jag ska bete mig!! Jag har inget nätverk alls.
HUR blir man konstnär!? Hur börjar man? Utställningar? Hur får man sälja något? Hjälp av internet? Föreningar?
Jag skulle vara mycket tacksam om du kunde ge mig några råd."
Jag tog fel vägval i yngre år.
Nu skulle jag vilja ta hand om min kreativa gåva och utveckla mig för att bli den konstnär som jag egentligen alltid velat vara!
Och det jag bland annat tycker om är att måla är vilda djur.
Men jag vet inte HUR jag ska bete mig!! Jag har inget nätverk alls.
HUR blir man konstnär!? Hur börjar man? Utställningar? Hur får man sälja något? Hjälp av internet? Föreningar?
Jag skulle vara mycket tacksam om du kunde ge mig några råd."
.
Så är jag alltså själv där, vid den punkt i livet där jag är den som med ålderns rätt förmodas ha erfarenhet och position nog att kunna ge råd om konstnärsskapets och livets olika vägval.
Akvarell - Skäggmesar - ur boken "Tåkern"
Själv lutade jag mig ibland mot mina ikoner; Gunnar Brusewitz var en sådan viktig förebild för mig.
Vi träffades några gånger och hade ett par för mig minnesvärda samtal där jag fick inspiration och förtrolighet och jag minns med glädje hans recension av mina illustrationer i ett av de första bokverk där jag medverkade som illustratör. I anmälan av boken "Tåkern" som utkom 1981 uttryckte Gunnar Brusewitz det ungfär som så:
Akvarell - Skäggmesar - ur boken "Tåkern"Själv lutade jag mig ibland mot mina ikoner; Gunnar Brusewitz var en sådan viktig förebild för mig.
Vi träffades några gånger och hade ett par för mig minnesvärda samtal där jag fick inspiration och förtrolighet och jag minns med glädje hans recension av mina illustrationer i ett av de första bokverk där jag medverkade som illustratör. I anmälan av boken "Tåkern" som utkom 1981 uttryckte Gunnar Brusewitz det ungfär som så:
.
"Vem skulle inte vilja ha en en skäggmesakvarell av Gebbe Björkman".
Att få en så uppmuntrande kommentar från en nestor och idol var naturligtvis oerhört viktigt för tryggheten i min utveckling till konstnär och illustratör.
På det sätt som Gunnar Brusewitz mötte mig, en omogen och ung naturmålare, tänker jag ofta med glädje. Han tog sig tid och intresse att uppmuntra och kritisera. Och jag är mycket stolt över att ha mött en så god förebild.
"Vem skulle inte vilja ha en en skäggmesakvarell av Gebbe Björkman".
Att få en så uppmuntrande kommentar från en nestor och idol var naturligtvis oerhört viktigt för tryggheten i min utveckling till konstnär och illustratör.
På det sätt som Gunnar Brusewitz mötte mig, en omogen och ung naturmålare, tänker jag ofta med glädje. Han tog sig tid och intresse att uppmuntra och kritisera. Och jag är mycket stolt över att ha mött en så god förebild.
Teckna, måla, teckna! Det är mitt råd till brevskrivaren.
Tänk mindre på fortsättningen; på allt det andra. Tiden och utvecklingen ger svar tids nog. Det går aldrig att stressa fram ett färdigt resultat.
.
Jag tänker på Gunnar Brusewitz bjudsamhet nu när jag läser brevet i min dator.
Det vore så lätt att "deleta", att lämna därhän i brist på tid eller lust, men det gör jag alltså inte.
Jag tar mig tid att skriva ett svar och att också berätta om det hela här i min dagbok.
Det kan vara viktigt!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar