18 oktober - Värk och underverk

.

Jag ligger sömnlös på något sätt nästan varje natt numera. Antingen är jag länge vaken med bultande tinningar innan jag somnar av ren utmattning eller så stimmar jag runt på småtimmarna genomsvettig och ångestladdad.

Rädslan handlar om uppdraget - om Nobelprisdiplomen - förstås.

.

Jag trodde aldrig att det skulle bli så märkvärdigt stort. Jag var ganska tuff, länge, innan förutsättningen hann ifatt mig.

Familjen och vännerna runt omkring mig går på tå, tålmodiga och överseende.

.

Jag har ett antal verk färdiga och ytterligare några ännu inte riktigt avslutade. Det är nära nu, i tid menar jag. Den här veckan måste kopior av utsedda bilder gå iväg till kalligrafen i Österrike. Jag står där med valet kvar att göra, eller att färdigställa en variant till. Återstår någon tid?

Tre pristagare, tre bilder; sammanhållna och slutgiltiga.

.
Under arbetsdagen tänker jag rationellt, överkraven dämpas, men under natten kommer spöket.

Värk > verk > konstverk men knappast underverk. Det kräver ingen - mer än jag själv i mina mörka ögonblick.

.

.