Vi befinner oss i Småland Lars och jag, i Vimmerby. Det är "Projektgruppen Utter" i de tre småländska länen som har bjudit in oss till en heldag med fältstudier i ämnet spårning och barmarksinventering. Vi är tjugo utvalda och presumtiva utterspårare som samlats vid Stångån mitt i staden denna lördagsmorgon medan kyliga dimmoln ännu lägrar dalen och de första ormvråkarna sträcker över mot söder på hög höjd.
.
Värd är gruppen i Vimmerby och ledare för det hela är entusiasten Anders Gustavsson som berättar historien om detta spännande djur med utgångspunkt från dess förekomst i Svartåsystemet och framför allt i Stångåns vattendrag.
Att vi som östgötar har fått plats måste betraktas som bonus och generositet.
.
Inbjuden expert är Mia Bisther från Naturvårdsverket. Hon kan det mesta om uttern och dess förekomst
.
Stångån rinner slingrande vackert genom bygden, här och där under gamla vackra träbroar. .
Stångån rinner åtta mil genom Vimmerby kommun. Sträckan har delats upp i 9 olika inventeringsområden med var sin ansvarig inventerare.
Idag består populationen av kanske upp till 10 - 15 djur
i hela kommunen varav hälften i Stångåsystemet.
.
- En utterhane kan ha upp till ett fyra mil långt revir.
Honorna bildar mindre revir vid "skafferiet", sjöarna med fisk, berättar Mia, medan hanarna bildar revir där honorna finns. Varje hane "vaktar" väl sina honor genom att färdas fram och åter genom sitt område och regelbundet markera gränserna och tillhörigheten med spillning på strategiska platser.
.
Den vackra sjön Krön ingår i Stångåns vattensystem. Den är uppdelad i tre delar med strömmande nor emellan, där vintervattnet även strängare vintrar ofta går öppet till glädje för uttrarna.
.
Den dag för cirka trettio år sedan, då uttern utsågs till Smålands landskapsdjur, var den nästan helt borta från Småland.
PCB och andra miljögifter var orsaken till att detta fiskätande däggdjur högst upp i näringsväven hotades, när gifterna koncentreras till dödliga och steriliserande doser.
Men från år 2001 skedde något drastiskt och positivt. Plötsligt ökade antalet trafikdödade uttrar markant - ett både tragiskt och glädjande tecken - och sedan dess har utterstammen ökat i framför allt Svealand, Småland och Östergötland. Sydvästsverige står ännu för negativa rapporter.
Totalt i landet har vi kanske 3 000 till 4 000 uttrar idag, säger Mia, ännu med tyngdpunkt i Norrland, där djuren faktiskt också är mer dagaktiva än här i södra Sverige.
.
Utterspecialist Mia Bisther samlar oss till vandring vid sjön Krön.
Anna rynkar inte på näsan åt denna uttermarkering. Den är ganska färsk, lite slemmig av analsekret och doftar möjligen som det står i litteraturen som hö eller viol. - Nej, det är inte alltid så lätt att skilja på spillningen mellan mink och utter, säger Mia. De går liksom ihop ibland både utseendemässigt och doftmässigt. Men mest typisk, är minkens mörk, smal, korvig och vriden samt är illaluktande medan utterns är spretig, oftast utan hår, ljus och med "angenämare" doft. Här har vi en typiskt uttermarkering, fortsätter hon, och pekar på en sten vid vattnet. Platsen är strategisk och just den här spillningen innehåller mer sekret än matrester för att öka signalsförmågan.
En typisk uttermarkering, säger Mia.
Under en av de vackra träbroarna; jag tänker på filmen "Broarna i Madison County; finner vi till slut också spårstämplar från utter alldeles vid vattenlinjen. Det är dock för lite kontrast och för mörkt för ett bra fotografi här under bron. Då jag tittar närmare ser jag spår av päls i den blöta gyttjan. Här har uttern varit alldeles nyss. Kanske till och med att det var vi som skrämde bort den från en daglega. Närheten kittlar.
Anders visar på en utterlya i en vägbank.
- Det här är nog en av de mera kända utterlyorna i landet, säger Anders. Det är ingen grävd lya utan utterhonan har här använt utrymmen mellan sprängstenarna till att skapa en trygg boplats. Här har vi konstaterat ungar en gång och lyan används ännu till och från, faktiskt ibland också av mink, men dock inte samtidigt förstås.
Slutligen återsamlas vi i Mötesplatsen mitt i Vimmerby; avslutar en underbar dag som till slut också blev solig. En trevlig samvaro, kaffe och mat, och många spännande intryck och trygg förkovran har gett mig lust att fortsätta spårandet av utter i mina hemmamarker.
Nu har jag ytterligare ett skäl att älska vintern. Möjligheterna lockar och kanske kan jag kommande vinter äntligen verkligen få se min första levande utter i landet. Att vi har utter i våra Ödeshögska åar vet jag sen tidigare.
(Sök gärna på utter i sökrutan till höger så kan du läsa om tidigare skriverier i ämnet.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar