I förrgår satte jag ut fågelbordet. Jag hade mat kvar från vintern innan och efter bara någon timme var där fullt av besökare. Gråsparvar förstås, på backen under för att plocka åt sig allt som föll ner, och dit kom skatorna också.
När dessa lämnade plats fick också bergfinkar och grönfinkar rum.
Många talgoxar och blåmesar for också in och ut ur fågelbordet med solrosfrön i näbben.
Nu när jag har börjat måste jag fortsätta enträget hela vintern ut. Det kan vara ett sätt för mig att räkna ner vinterns långa dagar ända fram till början på mars, åtminstone.
.
Idag är det riktigt ruggväder och de är skönast att hålla sig inomhus och studera allt som händer därute från köksfönstret. Regnet har dripplat mer än ett dygn och det är gråkall senoktober.
Ella och Elliot trycker näsorna mot fönstret och kisar ut i grådasket.
.
En vitprickig höststare äter ur fläderns blanksvarta bärklase.
.
I grannens stora fläder, tvärs över gatan, huserar sidensvansar, björktrastar och starar. Stora flockar av dessa nomader drar runt i samhället och tar för sig ur alla bärande träd och buskar.
Mest kanske man tror att det är det röda som drar men fläderns svarta små pärlor lockar också stort.
.
En liten reflektion bara, en detalj. Den, att jag noterar att fläderns vita och platta blomklasar blir till graderat hängande, kolsvarta klasar som mogna med bär; en liten förvandling över årstid.
.
När dessa lämnade plats fick också bergfinkar och grönfinkar rum.
Många talgoxar och blåmesar for också in och ut ur fågelbordet med solrosfrön i näbben.
Nu när jag har börjat måste jag fortsätta enträget hela vintern ut. Det kan vara ett sätt för mig att räkna ner vinterns långa dagar ända fram till början på mars, åtminstone.
.
Idag är det riktigt ruggväder och de är skönast att hålla sig inomhus och studera allt som händer därute från köksfönstret. Regnet har dripplat mer än ett dygn och det är gråkall senoktober.
Ella och Elliot trycker näsorna mot fönstret och kisar ut i grådasket.
.
En vitprickig höststare äter ur fläderns blanksvarta bärklase..
I grannens stora fläder, tvärs över gatan, huserar sidensvansar, björktrastar och starar. Stora flockar av dessa nomader drar runt i samhället och tar för sig ur alla bärande träd och buskar.
Mest kanske man tror att det är det röda som drar men fläderns svarta små pärlor lockar också stort.
.
En liten reflektion bara, en detalj. Den, att jag noterar att fläderns vita och platta blomklasar blir till graderat hängande, kolsvarta klasar som mogna med bär; en liten förvandling över årstid.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar