Åter växer rimfrosten i köldens bakgård.
I natt var det i min hembygd ner mot minus trettio grader. Jag ska fråga mina vänner på fiket på måndag för närmare besked. Åter sveper kölddimma in natten och fullmånen och bäddar in buskar och träd i ny rimfrost.
Idag på väg till Linköping kunde jag konstatera att det var minst 25 grader kallt ännu mitt på dagen. SMHI meddelar att det har varit det kallaste dygnet i Östergötland sedan krigsvintrarna. Ännu fattas det kanske någon grad ner till den nivån, men det är nära nu.
Nu spetsas livet till, trimmas som av en skären i en pennvässare. Endast de starkaste av växter och djur överlever i det smala fönstret som kallas fortsatt liv.
Fjärilsbuskar, hortensior, koltrastar, kungsfåglar, gärdsmygar, rådjur, näbbmöss, småvesslor, barkborrar, nässelfjärilar, bin och humlor är alla med i avvägningen.
Många mildvintrars generositet mot lycksökare och nyetablerare raderar ut deras nyvunna terräng i ett ködnafs. Tillbaka till ruta 1.
Fyra steglitsor vid mitt fågelbord igår. Hur många är kvar idag. Två koltrastar turas om att vara starkast; hackar ett tiotal gånger i snabbt hårdfrusna äpplen och flyger sen upp i syrenträden som svarta bollar balanserande på ett ben i taget.
Idag finner jag två fjäderhögar som var någorlunda levande rödvingetrastar bara för någon dag sedan. Kölden skördar ständiga offer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar