Det var nödvändigt att skölja bort alla negativa tankar som malde i mitt huvud efter vargslakten och vad kan då vara bättre än att utsätta sig för lite strapats i lagom dos.
En ny vind, sydvästlig som omväxling, pinade oss bitvis och vågorna slog in med isklirr över klipporna. Vi var ensamma i utsattheten och skönheten. Knappast någon sjörök fanns längre att se. Kan det bero på att vattentemperaturen var så låg att skillnaden mellan vatten och luft var utjämnad. I så fall förestår isläggning. Det som krävs för detta är ytterligare någon vecka med iskallt väder och framför allt vindstillhet.
.
Vågorna som slår in från sjön klirrar mot klipporna av iskristaller. Omberg vaktar över skeendet.
Det var länge sedan nu som Vättern var istäckt i sin helhet. Vart sjunde år är visst "standard" men om jag minns rätt är det tio år i år sen sist denna vinter och den senaste isläggningen har jag förresten klara minnen av.
- Jag minns hur Ulla och jag tillsammans med min far, vandrade ut från Strand på Ombergs södra sluttning, på en bärig våris. Mängder med människor gjorde samma sak. Alla var på väg till grottorna. På hemvägen därifrån vadade vi i fotsdjupt vatten - isen sjönk - och vi varnade på vägen in allt mötande folk att vända om snarast.
Dagen därpå fanns inte en isbit kvar på sjön. Allt skedde blixtsnabbt och det var en oerhörd tur att det hela inte slutade med en katastrof. -
Nåväl, detta är historia. Men i år finns förutsättningarna för Vätteris igen. Temperaturunderskottet är redan jättestort och fortsätter vintern som den utlovat kommer säkert Vättern att lägga sig mot slutet av januari eller i februari. Det blir spännande att följa.
Rönnarna nere vid sjön är nästan renätna. Mängder av trastar far fram och åter för att ta hand om det sista. Bland alla björktrastar och koltrastar noterar jag väldigt många rödvingetraster. Bland annat en nästan ren flock på cirka 20 individer. Märkligt!
De bär som faller till backen tar hararna hand om. Deras tramp står tätt under träden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar