9 januari - Med ögat i fokus

Inte är det skönhetens ögon, men likväl finns där drag av en "Bella Donna" (Vacker Kvinna).

Det var någon gång runt juletid som jag var just utkommen från ögonkliniken i Jönköping - med en stor svart pupill i vänsterögat. 

Det är saften från växten belladonna som i forntidens Grekland och under Romartiden droppades i fagra kvinnors ögon för att göra dem ännu vackrare genom att skapa det där outgrundligt mörka ögat genom en förlamad och helt öppen pupill. Likartat gör idag ögonläkaren under användning av växtens derivat, atropin, för att lättare kunna kika in i och diagnostisera ögats inre.

Av medelhavsväxten Belladonna, tillverkas alltså nervgiftet atropin, som är ett mycket värdefullt läkemedel inom den medicinska vetenskapen.

Såsom jag tidigare har berättat blev det till slut nödvändigt att akut åtgärda min gråa starr i vänsterögat under förra året. Operationen gick bra och jag fick ett nytt falköga på köpet.

  länk till detta

Nu har jag emellertid, för bara ett par veckor sedan, fått nya problem. Från en dag till en annan blev synfältet plötsligt grått och grynigt i vänsterögat och mitt i synfältet uppträdde ett dimmigt och något mörkt "moln" som simmade runt när jag ville fästa blicken. Det hela var mycket obehagligt, så jag ringde till sjukhuset igen för att meddela problemen.

Ungefär så här ser jag med mitt vänstra ögon om jag riktar blicken mot en vit vägg.

Jag blev kallad akut redan följande dag eftersom man tog mitt nya problem på stort allvar.

Det konstaterades att jag hade fått en glaskroppsavlossning och i samband med denna, en blödning på näthinnan. Ett "moln" dimrar därför min syn mitt i fokus och en diffust småkornig grumlighet ligger över nästan hela synfältet. När jag blinkar flyttar sig ogenomskinligheten för en kort stund för att sen snabbt komma tillbaka. 

Ögats funktion är ju knappast något man tänker på i vardagslag, man tar det liksom för givet, men då ett problem akut uppstår inser man hur tekniskt alltihop egentligen fungerar; likheten med en kameras missfunktioner blir plötsligt så tydliga.

Glaskroppen fyller ögats inre som en rund genomskinlig kula. Den förstärker linsens fokusering av infallande ljus till näthinnans synceller. Runt glaskroppen finns en tunn hinna som håller allt på plats. Denna hinna ligger dikt mot näthinnan. Med högre ålder kan glaskroppen börja skrumpna något varvid den omgivande tunna hinnan kan lossna. Det är detta som har hänt mitt vänstra öga och som har förorsakat blödningen i näthinnan. Och en blödning där måste alltid tas på stort allvar.

Ungefär så här är synen på mitt vänstra öga idag.

Jag har varit på återbesök, där det konstaterades att symptomen efter tio dagar som tur är inte har förvärrats. Läkning kommer att ske med tiden, men jag kan troligen inte räkna med fullt återställd synförmåga.

"Ditt syncentrum kommer att anpassa sig efter ditt "nya"  vänsteröga och dina upplevda problem kommer troligen att minska. Men om du om ungefär ett halvår fram i tiden känner att det fortsätter vara jobbigt, kan vi ta ställning till en eventuellt ny operation; glaskroppen går nämligen att avlägsna och den kan ersättas med en konstgjord. Men detta är ett besvärligt ingrepp och där är vi inte än". Så sa min läkare.

Har jag nämnt det förut? Det där om kroppens tilltagande skröplighet. Tecknen tätnar och det är fullt sjå att hänga med i anpassningen.