22 februari - Våren tar jättesprång

Det är mindre än en vecka sedan som vi stod vid Stångån i Linköping och stirrade på en av sträng köld döende häger. Den natten var det ner mot minus 17 grader och vintern kändes mer än stabilt isig. Om nu inte. Jo, men så var det. SMHI hade redan då förvarnat om att ett kraftigt väderomslag mot mildare tider var på gång.

Nu sex dagar senare är våren här, med besked! Ja egentligen kom den redan igår med en temperatur upp mot tio grader och med en sol som verkligen ville fram med ljus ur molnen. Jag for iväg till Linköping och spelade årets första boule, träning bara, men väldigt gott så. Vi hade det alldeles underbart på parkeringen utanför boulehallen, där Labbe preparerat så förnämligt. Oh, så man har längtat efter detta, inte minst det sociala samspelet.

Årets första utomhusboule. Så efterlängtat!

Idag har Ulla och jag njutit i fulla drag under en kort promenad vid Väversundaviken vid Tåkern. Solen sken oss i ansiktet och allt andades nystart. Grågäss, lärksång och de första tofsviporna var på plats. 

Senare, vid hemkomsten, fick jag stark lust att slutligen nysta in alla julens ljusslingor från balkong, spaljeträd och rosrabatter. Därefter tog vi lunch ute i glasverandan under behagliga 22 grader. 

Men nu tror jag att jag låter bilderna tala för sig själva ett tag framöver. Välkommen sköna vår! Det är så dags igen.

11 rådjur vid Renstad. Känns märkligt och lite fel med alla dessa flockar ute i slättbygden. Och ändå så fortsätter man att jaga lodjur i Östergötland.

De första tofsviporna är på plats. 7 stycken rastar vid Ramstad.

De första grågässen är också här. Enstaka ensamma individer flyger runt vådligt ropande efter en saknad partner nu när våren anlänt. Sånt händer också i naturen. 

Ulla njuter av sånglärkorna som drillande far runt över åker och vall. Jag försöker allt få med dem i kamerasökaren men resultatet blir så erbarmligt att jag får ta till akvarellen istället ...

... såsom med en enkel liten skiss, en impression.

Disan skakar av sig vinterisen och vattnet ner mot Tåkern brusar och kvillrar så det står härliga till.

Och så är det dags för premiär i vårt uteglasrum, så efterlängtat och skönt.

Årets första vårfluga vill förstås vara med. Det hör till.

Och för att avdramatisera flugbesök inomhus och under måltid har vi döpt dem alla till Urban. Det fungerar sådär och jag hoppas alla med namnet ursäktar.