Jag har varit här många gånger och också berättat om det tidigare, Stångån genom Linköping. Här bjuds man alltid på trevliga upplevelser hela året om, inte minst vintertid när allt kan kännas kärvt och bistert, ty då visar sig platsen från en mycket givande sida med mängder av övervintrande fåglar av alla möjliga arter. Lämplig utgångspunkt är den gamla snöbryggan, där ån lämnar staden och rinner vidare norrut mot Roxen. Här har kommunen byggt ett fint fågeltorn och i närområdet åt båda håll längs promenaden finns spännade information, utsmyckningar, bänkar, bord och grillplatser.
Vi möter ett gäng daglediga fågelskådare på exkursion.
Allra trevligast med området vid Stångån vid Nykvarn är nog ändå att så många besökare har hittat hit. Överallt träffar vi människor på promenad och de flesta är ofta väl insatta i vad som bjuds och flera visar sig väldigt intresserade och kunniga.
Bengt är ett gott exempel på det stora engagemang som finns hos många Linköpingsbor. Han är på jakt efter en mandarinandhona och undrar om vi har sett den. Men nej. Sen berättar han med stor inlevelse och härligt ordsvall om den observation av dvärgbeckasin han just kommer ifrån på annan plats i Linköping.
De kungsfiskare som nästan varje år övervintrar här är väl kända och många gånger redan "kryssade", det märker vi.
Någon kungsfiskare får vi aldrig se idag, trots att vi anstränger oss lite extra, men jag kan ändå inte låta bli att lägga in en akvarell som jag gjorde under ett tidigare möte vid Nykvarn. Det kan väl denna exotiskt vackra fågel vara värd.
Här vid Stångåns lopp har Linköping verkligen gjort en betydande insats för åtkomst och studier. Allra senast i raden av fina initiativ är det fantastiska omlöp för fiskvandring som gjorts vid Nykvarn och som invigdes 2020.
Här har jag lyckats fånga strömstaren just när den blinkar vitt, så där väldigt typiskt. Det och de upprepade nigningarna inbjuder till en liten etologisk diskussion.
I omlöpet registreras alla fiskar som vandrar förbi meddelst en undervattenskamera och till omlöpet har alltså redan flera övervintrande strömstarar hittat. Vi ser faktiskt tre olika individer och Johan som vi pratar med har nyss sett fyra stycken.
Vi får tillfälle att på närhåll studera den trevliga fågeln i arbete. Den far ideligen ner i det svarta strömmande vattnet och kommer strax därpå upp igen till sin utsiktsplats, alltid med något i näbben. Jag tycker mig se att den fiskar någon slags märla eller kanske ännu troligare sötvattensgråsuggor.
Storskrakhanen är vackert laxfärgad men den nyansen vill inte min kamera hjälpa till med. Däremot syns tydligt näbbfärgen som Ulla mycket fyndigt döper till "cyklamenröd".
Mängder av övervintrande änder rastar i ån tillsammans med sothöns och en rörhöna. Till övervägande del är det förstås frågan om gräsänder men även enstaka knipor finns med och ganska många storskrakar, som dock håller sig lite för sig själva, där fisken går till.
Enstaka hägrar övervintrar även i år, men de är inte så många som annars. De senaste veckornas köld har tagit hårt på beståndet och en av hägrarna på motsatta sidan ligger döende, framstupa med näbben i isen utan ork att resa sig. Överallt ser vi även döda gräsänder och all denna bråda död är verkligen en aning makaber.
Den här hägern är ändå något lite piggare. Den utsöndrar just en stråle vit spillning som indikerar åtminstone ett visst näringsintag. För hägrarna är det tur att kylan viker under dagen. Några fler köldnätter ner mot minus 20 hade de nog inte klarat.
Här är vi, gänget som var på plats idag: Gebbe, Bengt, Lars och Hans G.
Ulla var bakom kameran, men här är hon själv, när hon försöker få in en träande häger i mobilkameran genom tuben. Och nedan visas ett resultat av dylik ansträngning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar