Det stora mörkret infaller nu, mot slutet av november alldeles innan den första snön faller och advenstsljusen tänds.
Ögonen längtar, tallkottkörteln förtvinar och hela kroppen suckar efter ett ljus som inte finns.
Nu gäller det att härda ut, dra sig inåt, ha tålamod och hålla depressionen stången.
Landskapet runt mig kan visst vara skönt i snålljuset. Det är mera kroppen, det inre, det handlar om
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar