Jag kör väl vidare med några koncentrerade minnen från resan till Indonesien 2007 när jag ändå är på gång.
Vi lämnade vulkanen Gunung Kerinci på Sumatra och körde ner mot kusten igen, till hamnstaden Padang. Under färden, vid ett "nödstopp", noterade jag att några mopedburna ungdomar strax intill plundrade ett vilt fruktträd som jag inte blev riktigt klok på. Det var något som slingrande uppe i en trädkrona som bar tennisbollsstora gröna frukter.
Strax därpå glimtade ett svar på undringen, då vi mötte den första av flera små liknande affärsbodar vid vägkanten.
Handelsstånd med frukt på rad.
foto - Bengt Grandin.
På rad under tak hängde nämligen de där frukterna jag funderade över och jag bad därför chauffören om ett stopp för inhandling och test.
Foto - Laqrs Gezelius.
Jag köpte ett par "girlander" med frukt men när jag försökte öppna en av dem med kniven på mitt sätt visade ägaren, mannen med "Sukarno-kepan", hur jag skulle göra.
Han tog frukten i handen och skar av ett runt lock på blomsidan och visade sen att jag skulle suga ur innehållet.
Jag provade. Aha passionsfrukt! Åh så gott och vilket härligt sätt att äta.
De var verkligen ljuvligt goda, söta och saftiga och inte alls så där segt torrtråkiga som de skrynkliga passionsfrukterna från butiken hemmavid. Så här skulle det naturligtvis vara.
Vi delade på flera omgångar frukt och själv åt jag säkert fem, sex stycken och njöt verkligen där i solen och värmen medan ett gäng vithandsgibboner sjöng från träden i skogsbrynet uppe på berget intill. Allt blev ett minne som sitter stadigt än idag.
Det blev emellertid några extra stopp på den resterande vägen ner mot kusten. Fem färska passionsfrukter blev visst i mesta laget och det tryckte på rejält neråt från magen.
Även den laxerande effekten av för många färska passionsfrukter sitter således stadigt i mitt minne!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar