Det var mäktigt, så där som väder kan vara. Man blir liten som människa. Och ändå kom vi tämligen lindrigt undan här i västra Östergötland eftersom vi hamnade i stormens öga. Gårdagens morgon var ganska lugn, för att vara storm vill säga, och först i ett senare läge, mot middagstid, när lågtrycket passerat ut över Östersjön, blev det fri passage för nordanvinden att vräka sig ner över oss med kaskader av virvlande isnålar och vasst snöpuder.
Jag har varit ute och skottat undan vid fågelbordet idag. Jag har kokt min specialblandning av margarin, druvsocker, ägg och havregryn, fyllt på gröten i äggkartonger och har nu ställt ut denna extra energirika föda.
En minut tog det så var skatorna på plats och också den första koltrasten.
Med skatorna vet jag att det är trädgårdens eget par men med koltrasten förstår jag att det måste vara en av alla dem som jag matade och klarade förra vintern. Han, det var nu en gammal hane, hade varit med om min menybjudning från tidigare, det syntes direkt och av sådant blir man glad ända in i själen.
Alldels "nybakad" akvarell från igår - blåmes.
akvarell av Gebbe Björkman
Annars är det mest gråsparvar på plats vid mitt nya fågelbord, ett sjuttiotal, men också enstaka pilfinkar och några grönfinkar. Fler kommer så småningom, det vet jag sen tidigare.
Både taloxar och blåmesar är naturligtvis redan med.
Blåmesen är en favorit. Trots sin litenhet är den en riktig tuffing och det krävs tuffa fåglar för för tuffa tider.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar