Idag är det sju grader varmt och luften är ganska klar om än lite lätt skyad emellanåt. Samma sak igår. Lika dant föregående dagar och hela veckor bakåt så långt jag ser. Var det för en månad sedan det bet till med minusgrader och snöstorm? Det är i så fall nästan glömt!
Ibland har det varit lite lätt regn och ofta ganska mycket vind från söder och väster och graderna däremellan. Atlantvinter av Nordsjökvalitet är vad det är och gränsen för skidåkning har försvunnit norr över alltmer definitivt.
Tåkern är full av svanar, knölsvanar mest, men långt därute ljuder även sångsvanesång.
För några dagar sedan räknades nästan två och ett halv tusen svanar in ute på den nu återigen helt öppna sjön. Det är märkligt och jag undrar vad som sker. Jag menar, det är inte mer än drygt tusen färre än vad som rastade i höstas när det var som mest. De flesta svanarna har alltså stannat kvar ännu in mot årets slut.
Detta är nytt. Vi talade om det idag Christer och jag, hur det var förr, då på 70- och 80-talen. Det hände då också, framför allt de första fem åren på 70-talet att vintern var mild och Tåkern isfri. Men, och här kommer det märkliga, då fanns inte en fågel kvar på vattnet. Alla hade lämnat för vintern; svanarna, gässen, änderna och sothönsen. Det var helt tomt och då undrade vi tvärtom - "Nu när det är så milt varför finns inga simfåglar kvar på sjön?"
Det har hänt något. Inte bara med klimatet. Och det är om detta vi resonerade en stund Christer och jag. Det måste till andra förklaringar också, andra än klimatförändringens lättköpta.
Är svaret helt enkelt att Tåkern just nu är så mycket bättre som rastplats för simfåglar än då. Det tror vi båda. Det avspeglas, menar vi, också i de enorma mängder änder, svanar, gäss och sothöns som ansluter, rastar och ökar under sensommaren med toppresultat om hösten i oktober, då mer än 100 000 simfåglar prickar sjöns yta.
Det är gynnsamma betingelser just nu i Tåkern för sjöfågel och det är slättsjöns balans som är god, balansen mellan näring, vegetation och vattenklarhet. Då på 70- och 80-talen blev det fel på något sätt, sjön grumlades och undervattensvegetationen minskade och till och med försvann från stora bottenpartier.
Det här är sånt som händer i grunda lerslättsjöar som Tåkern. Helt plötsligt går det fel, balansen vippar och sjön blir fattig på simfåglar. Det har hänt flera gånger under den cirka 150 år korta fågelsjöhistorien och det kommer säkerligen att hända igen ... och igen.
Nu är även det vintriga Tåkern ett eldorado för fåglar.
Jag har tagit vägen förbi Omberg ner mot Väversunda.
Över Stora Klints kant hänger en ung havsörn. Detta är inget ovanligt alls utan nästan förväntat. Jag kommer under min lilla vända att räkna in 7 havsörnar och då har jag ändå inte stigit upp i fågeltornet vid Glänås, varifrån man ibland kan räkna in ett par dussin havsörnar eller ändå fler. Och det är svanarna som i sin tur är förutsättningen för havsörnarna. Svanarna utgör nämligen maten.
På en vägskylt vid Väversunda sitter en varfågel och spanar efter sork och möss. Jag parkerar bilen och då flyger den vidare men jag vänder blicken ut mot vassarna och målar av kanalen som leder vatten från Ombergslidens orkidékärr ut i Tåkern. Här finns ingen tillstymmelse till vinterkänsla. Allt är fritt från snö och is.
Akvarellpapperet är upptejpat på en enkel kartongpannå som jag håller i knäet medan jag målar snabbt och skissartad. Det blir som en vårakvarell, som från mars eller april ungefär och genom det öppna sidofönstret skulle lärksång kännas nästan naturlig och det doftar faktiskt vår, från jord och ockravass.
Fyrahundra björtrastar rastar intill mig på maden och ett par starar finns med i flocken. Det känns lite som vår det också.
Tvåhundra gulsparvar räknar jag ihop i ett par björktoppar på Dags Mosse och jag ser en fjällvråk och fyra ormvråkar dessutom samt någon havsörn ytterligare.
Till slut noterar jag faktiskt även ett litet vintertecken. Baksols slånhäcken vid Gottorps dike finns en bländvit snölega.
Så går vi mot årsslut och det blir spännande att se vart vädret tar vägen på det nya året 2014 tycker jag. Extremer är intressanta och samtidigt lite skrämmande och nog känns december 2014 som en sådan!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar