6 december - Snöstorm och sorg

.
Mitt i stormen Sven, som går mera runt omkring än rakt över min hembygd, nås världen av budet om Nelson Mandelas död. 
Det är en sorgens dag.

Det är mycket fokus på  denna händelse i alla medier och en del är kanske efterklokt och aningen konstruerat men det mesta självklart välment beundrande och känslosamt ärligt.
Och skulle det nu vara så att forna antagonister till Mandela och hans framsynta idéer, negativister, bakåtsträvare och tvivlare från gårdagen, apartheidsystems trogna fanbärare samt gamla motståndare av dåtidens frihetskamp, idag vid Mandelas bortgång skulle göra helt om och lyfta en beundrande bägare, så får man inte glömma att även detta vore exakt i Mandelas egen anda. Sånt tål att reflektera över och inte glömma bort.
Mandela var och är en väldig person. En slags frälsargestalt som kommer att leva i all framtid. Hur kan en person som varit med om det han utsattes för fortsätta vara så energiskt positiv, skämtsam, förlåtande och framåtseende. Det är för de flesta, för mig, troligen för alla, helt ofattbart.

Att ha fått leva i samma tid som denna profet och obegränsade altruist är ett privilegium och en uppmaning till att åtminstone så gott det går försöka att tänka som han och anstränga sig att följa i fotspåren.

Samma dag, idag den 6 december, nås jag dessutom av budet om två gamla vänners död - Inga och Ebbe - jag gläds över att ha lärt känna också er.

Det är förvisso en sorgens dag denna stormiga snödag i december. Nu ska jag dra ner mössan långt över öronen och vandra hemåt.