Den snöfria vintern medför att vintern i år är mycket mörk och molnen är nästan hela tiden täta och låga varför endast sparsamt med ljus tränger ner genom skyarna till vinterställda ögon.
Ändå är det så att jag redan nu, 16 dagar efter vintersolståndet, faktiskt kan känna en förändring. Det är ingen stor skillnad i dagslängd ännu och det är just det, att jag mer anar och känner än sakligt kan verifiera.
Idag åker jag ner över slätten mot Stugan vid Tåkern så sent som klockan tre om eftermiddagen och vid fyratiden är det ännu inte riktigt mörkt. Jag skulle till exempel kunna läsa en tidning om jag ansträngde mig en smula.
Och när jag ännu något senare anländer hem igen har himlens grå täcke öppnat sig i en liten coelinblå fläck. Det är allt som behövs för att ge mig hopp och vetskap mitt i det mörka; ett bevis för att ljuset faktiskt har vänt tillbaka.
Inlägg
Ibland är det precis så lite som behövs - en blå fläck i den grå massan - för att man ska orka hålla sig flytande ett tag till. Snön är på väg har jag hört, och så också ljuset. Efterlängtade! Puss och tack för inspirerande och vackra inlägg. Och för ett underbart jullov!
SvaraRaderaTack kära Hanna.
SvaraRaderaDet är helt underbart och också härligt intensivt när ni alla är här. Det blir många nya minnen att lagra in.
Stor kram till din härliga familj från pa o ma