Jag sitter vid köksfönstret och försöker hålla koll på alla "täcklingar" som svärmar runt fågelbordet.
Täcklingar är det gammelöstgötska namnet på gråsparv och pilfink sammantaget och det användes också av min morfar på 50-talet, då han laddade salongsgeväret och gick in i ladan i Rystad utanför Linköping bland alla bingar av utsäde för att hålla nere antalet snyltande fåglar.
Då, på den tiden, var detta kanske viktigt och jag ska inte moralisera över det förflutna, men sanningen är att jag, som tioåring, mådde illa av det hela, framför allt när jag höll en sån där varm liten nydöd och dunig fågelkropp i handen och blodet droppade från näbben och jag tittade in i fågelns slocknande öga.
"Täckling"
Det är vinterfågelräkning denna helg över hela vårt avlånga land. Tusentals fågelskådare gör som jag, sitter vid fönster och räknar alla matgäster. Det har gjorts många år och har engagerat allt fler, proffs som amatörer. En fantastisk satsning är det och resultatet börjar bli kontinuerligt och långvarigt och det ökar förståelsen och intresset för fenomenet fågelbordsgäster och övervintrare.
Det är så spännande! Har du inte varit med förut är det nog dags! Klicka på länken "Vinterfåglar" nedan för att öppna för möjligheten att deltaga i projektet
Hos mig i Slättens ensartning och i byn Ödeshögs tämligen fågeltorftiga utkant en bit från skogens
träd finns knappast inget av detta; i varje fall inte just nu, denna vinter. Förr har det hänt ändå med både svarthätta och rödhake, steglits och stenknäck. Men i år har "täcklingarna" helt tagit över min fågelmatning.
Jag tror att jag har nordöstra Ödeshögs samtliga gråsparvar och pilfinkar och just nu sitter jag stilla innanför rutan och försöker att räkna dem alla.
Jag får det till ungefär åttio pilfinkar och nästan lika många gråsparvar och det är, ska ni veta, ingen lätt match att gå iland med, med sådana flyktiga och rörliga flockar. Och bäst som jag håller på och har hunnit nästan hela vägen far de alla återigen upp i syrénträden och allt är förstört så att jag måste börja om
Sjuk gråsparv.
Det är då jag ser det. Där finns en gråsparvhane som hela tiden blir kvar på backen när alla andra lyfter. Han ser absolut sjuk ut; mycket medtagen och apatisk. Han burrar upp sig till en rund boll, pillar lite vemodigt på allt ätbart men verkar inte få i sig något; sitter istället där vilsen med halvslutet öga och och dåsar mest.
Skatan får syn på mig innanför rutan och tvekar ...
Just när jag konstaterar detta flyr hela fågelflocken plötsligt återigen upp i häcken, den här gången uppenbarligen med panik eftersom en skata snabbt kommer glidande runt hushörnet, sveper in över scenen och landar rakt på den sjuka gråsparven som inte orkar eller hinner fly undan. Det hela går hastigt som en ögonblink. En skata tänker jag - inte en sparvhök, så märkligt. Men jag förstår. Om jag kan se att fågeln ifråga är sjuk och trög så uppfattar naturligtvis skatan det på samma sätt men säkert oerhört mycket snabbare och mera påtagligt.
Och skator är vår fågelvärlds verkliga opportunister och generalister, aldrig sena att utnyttja en möjlighet till god mat, och en sjuk fågel är naurligtvis ett utmärkt byte, ergo sker tillslaget medvetet och koncentrerat utan tvekan.
Två hugg i huvudet, sparven ligger stilla. Men så ser skatan mina ögon genom rutan, tvekar och flyger iväg. Gråsparven vänder sig rätt, ruskar på sig, sitter en stund och flyger sen in i häcken till de andra. En tillfällighet, en chans till fortsatt liv ytterligare en stund.
Men det kommer en morgondag efter en ännu en bisterkall natt och inget är fortsatt givet. Ett litet fågelliv är alltid satt på undantag.
Inlägg
Samma här på Öland. Står och kollar upp besökarna vid vår matningsplats strax utanför vardagsrumsfönstret.
SvaraRaderaI år matar vi endast med talgbollar och jordnötter, främst av den anledningen att det blev för skräpigt under vårt fågelbord när vi matade med frön. Vi har även tagit bort äpplena i år, men kanske kommer de fram om det blir extremt kallt? Hitintills har vi kanske haft ett tiotal kölddagar (under noll) den här vintern, och det har funnits mat för fåglarna i tillräcklig mängd utan att de måste stödmatas. Vi har nu snart bara februari kvar, som kan innebära hård kyla och snö, men sedan vänder det, och här på ön brukar mars månad vara relativt problemfri, dvs fåglarna hittar själva sin föda.
Måste väl också nämna i sammanhanget att vår kostnad den här vintern blir betydligt lägre än föregående år. T.ex. fick vi förra säsongen lägga ut nästan 5.000:-, och dyrast var viltfågelfröna och äpplena. Det bör nämnas att vi hade minst fyra rådjur och ett par harar här, som lät sig väl smaka av godiset, men det var en mycket besvärlig vinter och vi kunde inte se dem lida.
Idag räknade jag endast in dessa arter: Koltrast, Talgoxe, Blåmes, Gråsparv, Pilfink,Bofink, Skata, Kaja och en stadigvarande Rödhake, som vi avdelat en speciell matplats till under våra vintertäckta trädgårdsmöbler. Där lägger vi ut litet av varje, främst krossade talgbollar, som "Robin Hood" låter sig väl smaka av. Namnet med tillägget Hood därför att han inte drar sig för att röva från de mer försigkomna pesarna. Pesar, eller täcklingar, det är alltså pilfinkar och gråsparvar under ett samlingsnamn. Tyvärr har vi nästan inga gråsparvar här längre. Varför? Förra året var de fler än pilfinkarna, men i år är det tvärtom!?
Jag såg en gång en Skata som tog med sig en död Gulsparv, satte sig i ett träd och plockade av fjädrarna, för att därefter svälja kroppen i ett huj! Om "din täckling "ligger död någonstans i din närhet i morgon (troligen) så kan detta scenario återuppspelas, om du har tur, för visst är det fascinerande hur naturen är skapt, den enes död den andres bröd, eller bättre: en dör och en överlever. Status Quo - allt är sig likt, balansen är orubbad.
Imorgon vill jag räkna in minst en Större Hackspett och kanske den Entita, som jag ser hos grannen, varje dag. Men hon matar med solrosfrön och har därför också grönfinkar, vilka jag aldrig får hit. Just Grönfinken skall det bli intressant att se om den fortsätter att minska, eller om den har återhämtat sig från den sjukdom som den drabbades av för ett antal år sedan?
Nu håller vi tummarna för att din Gråsparv klarar natten. Trots dess tråkiga namn (?) är det en av vårt lands karaktärsfåglar, och en Skata kan säkert överleva tämligen lätt utan att äta döda täcklingar, typ Gråsparvar.
Ölandsvännen hälsar dig där uppe i vinterlandet!
Tack för din långa kommentar min vän.
SvaraRaderasom sagt att mata vinterfåglar kan vara en ganska kostsam sysselsättning.
Vi människor gör det väl ändå mest för vår egen skull, för att få njuta av livet. Men har man väl börjat en vintersäsong tar man på sig ett ansvar att fortsätta vintern ut.
Ska man bryta ett mönster, ändra matregimen, som du har bestämt dig för, ska man göra det direkt när man startar.
Hemma hos oss har det i år blivit så många sparvar att de faktiskt har trängt bort mesarna. Blir det en liten lucka ser man några enstaka talgoxar och blåmesar stressa dit och norpa ett frö, mer hinner de aldrig. Många skulle väål tycka att det blev en fattig fågelmatning med bara dessa sparvar. Lite så tycker nog även jag, men, jag står ut.
ha det
hälsar Gebbe