fredag 21 juni 2013

21 juni - Ett hyllplan i huvudet

.
- Lindrig hjärnskakning, säger läkaren på akuten. Ta det lugnt de närmaste dagarna och räkna med att symptomen bör ha avklingat helt inom en månad. Skulle det bli värre så måste du återkomma. Skiktröntgen visar ingen blödning och eftersom du aldrig förlorade medvetandet så är hjärnskakningen inte att betrakta som allvarlig.

Ett hyllplan endast, från någon meters höjd rakt ner på hjässan, så bräckliga varelser är vi.

Egendomligt, det där med upplevelserna, nu efteråt, hur omgivningen faktiskt gungar när jag sakta trevar mig fram, hur jag upplever att fötterna känns rundsulade och sjunker ner en smula i steget och att kroppen gungar i höjdled av "eftersläpning" då jag går upp eller ner i trappan.
Som en fylla, tänker jag, och förstår att hjärnan tycker detsamma. Men en obehaglig fylla.



Helst ligger jag och vilar från snurrigheten. Trött är nog mest vad jag är. Sängen är skönast.

En bagatell var det hela. Det förstår man efter 7 timmar på akuten på US en vanlig vardagsnatt. Lågt prioriterad bland alla krämpor och mer eller mindre svåra olyckor som droppade in förlängdes min väntan ideligen.
Det hela är en smärre skada mitt i livet. Inget att tala om egentligen men kan väl ändå få en egen runa i min blogg som exempel från, just livet.

1 kommentar:

  1. Min vän,
    jag önskar dej ett snabbt tillfrisknande.
    Måste vara ett rent helvete för dej att behöva hålla dej i stillhet, du som far fram och tillbaka i allt och litet till.
    Kommer du kanske ihåg mina bravader vad gäller att få sig en rejäl hjärnskakning? Satt på huk under tornstugans (gamla fågeltornet i Glänås) köksfönster, som händelsevis hade blåst utåt, när jag reste mej och fick fönsterbågen rakt i planeten. Mamma fick komma och hämta mej! På den tiden ringde man inte efter ambulansen, nej den bästa hjälpen fanns hemma. Men efter att ha spytt hela natten fick doktor Edman titta på mej och han konstaterade att jag fått en hjärnskakning. Sen var det inte mer med det. Skiktröntgen? Fanns det på den tiden så inte i byn där jag växte upp.
    Huvudvärken går över, men kanske beror min ökande glömska på den där olyckliga hjärnskakningen? Vilken hjärnskakning var det?
    Krya på dej!
    Ölandsvännen

    SvaraRadera