Runt hörnet vid ateljén, på väg mot soptunnorna, växer några alldeles tillplattade torvor tätt mot asfalten. De har rotat sig i de sprickor som bildats av ständigt passerande fötter och allehanda fordon och jag förundras över denna extrema tålighet mot tyngd och slitage.
Den oansenliga växten är lätt att gå förbi, trampa vidare på, utan att ta notis. Men stannar man upp i steget och tar en närmare titt finner man en skönhet i litet format.
Arten heter Rödnarv, Spergularia rubra, och blommorna består av små kallrosa kronblad med gula könsdelar och de öppnar sig för sol och sluts under moln och tål en rejäl tillplattning till och från utan att förlora sin skönhet och fräschör. En förmåga att avundas.
Inlägg
Vad vackert, pappa!
SvaraRaderaTack Hanna!
SvaraRadera(Förmedlat från rödnarven).