Så nära!
Jag passerade strax intill vid ungefär rätt tid men visste inget. Först idag såg jag mejlet från igår (130612) med bifogade två bilder som talar ett tydligt språk.
"Hej!
Såg en tjockfot i morse. Liten raritet??
/Barbro."
Foton: Barbro Nelly, Hästholmen
Tack Barbro för din bjudsamhet att låta mig använda dina bilder.
Det blev fart på mig nu på morgonen. Jag ringde Barbro hemma men fick fatt i henne först på jobbet och frågade blott - Var?
Sen pumpade jag cykeln som stått overksam hittills under våren och for iväg på cykelvägen ner till Hästholmen, lagom till att regnet började. Ganska blöt anlände jag dit efter att ha spanat igenom varje tänkbar slåttervall och bergklack på vägen efter den sällsynta gästen.
Extra noga kikade jag förstås igenom den lilla trädan mellan cykelvägen och växthusen i utkanten av det lilla samhället. Det var just där som Barbro upptäckte tjockfoten igår morse när hon cyklade till jobbet på vårdcentralen i Ödeshög. Men idag var där alldeles tomt och stilla.
Det enda jag såg på plats strax intill var en fälthare. Den satt där med nedfällda öron i regndiset och höll koll på mina förehavanden och tänk jag tycker faktiskt att där fanns en viss likhet med en tjockfot både i färg och hållning och framför allt i ögats stirrighet. (Rektorsögat, enligt Thord Wiman i kommentaren nedan, så "på ögat" beskrivet).
Men detta förmedlar ju förstås endast ord av suckar och är en klen tröst i sammanhanget.
Nära sköt bara en hare.
Inlägg
Torsdagen den 6 augusti 1969 står det med stora bokstäver TJOCKFOT i mitt sträckprotokoll från Revsudden, Kalmarsund. Klockslaget är 17:00 och den obsen glömmer jag aldrig!
SvaraRaderaDå betydde varje ny art, eller X om du vill, allt. Idag kan det kvitta, eller rättare, varje ny art är en upplevelse rikare att tillföra alla de som berikat mitt liv så här långt. T.ex. är synen av den första vipan, stående i snögloppet tidigt i mars som drar fram över slätten, en upplevelse som berikar.
När jag kollar på Svalan så skulle jag varje dag kunna X:a minst en ny art, om jag giddes. Eller om jag skulle slänga mej i bilen och åka ner till Ottenby (c:a 12 mil tor) och vara där i ottan. Det är nya arter varje dag!
Heder åt dej som tog cykeln, det visar på omsorg om miljön. Synd att du missade arten, för hur ofta finns den i din närhet?
Ölandsvännen
Visste inte ens det fanns en sådan distinkt fågel (med allseende rektorsögon!)
SvaraRaderaÄr fågeln fortsatt bara observerad/rapporterad av en iakttagare? Fler borde ju få syn på den i landskapet tänker jag.
Eller/nja, kanske det krävs falkögon á la Barbros för att avslöja den...
Hur sällsynt?
Om du kan (om den vill) ge den flygkoden till S:a Dalarna!
(Haha, ja - likhet finns!)
Njutbart också få det svart på vitt igen och igen, hur sagolikt skönt en skata egentligen är skapad; ibland glömmer jag.
(I morse hade jag nöjet skåda en färgstark, exotisk skönhet här i Avesta. En Mandarinand!)
Det du!
Hej Ölandsvännen,
SvaraRaderaJag förstår, bor man på Öland och har blott en knapp timmes resa till Ottenby, är man hela tiden nära rarieteterna.
Det har vi gemensamt, du och jag, sparsamheten med att fara iväg som en dåre för att kryssa. Det finns andra viktigare djup av livet.
Sen är man ju förstås nästan nödd till att kolla upp det som hände med en tjockfot i Hästholmen, och cykeln kom till användning, också den av nöd, och det var extra skönt, trots regnet.
Thord,
Jag har förmedlat beställningen. Tjockfoten är på väg till Dalarna.
Må väl mina vänner!
Tack!
SvaraRadera(HA!) Lovar vara "lätt på foten" med korkgluggarna vidöppna hela veckan!