Kanske sista chansen i år att få se gullvivefjäril, Hamearis lucina, tänker jag.
Denna oerhört sällsynta dagfjäril som vi är så lyckliga över att ha på Omberg upptäcktes på Renstadfällan av min vän Janne Peterson, meddelar jag härmed kategoriskt, om nu någon eventuellt skulle komma dragandes med någon annan historia.
I det soliga men något kylslagna vädret far jag således iväg till Ostmossens naturreservat ovanför Väversunda kyrka. Här har jag mina bästa platser för arten och brukar nästan alltid kunna finna åtminstone något exemplar. Jag parkerar bilen vid reservatsskylten och vandrar över stättan in i betet söderut.
Jag håller mig till en liten yta, inte större än ett halvt hektar och genomsöker den systematiskt. Bland överblommade gullvivor, femfingerört, gråfibbla, toppjungfrulin, klasefibblor och i en ljusgrön sky av lundstarr vandrar jag runt med blicken mot backen en bit framför mig, spanande efter varje rörelse.
Puktörneblåvinge, hane.
Överallt flyger blåvingar omkring. Jag fotograferar dem alla, ungefär ett tjugotal individer och försöker därvid komma åt den artbestämmande undersidan med sina prickar och mönster. Med 300mm-teleskopet på kameran kan jag ta närbilder på två meters håll och stör fjärilarna minimalt.
Puktörneblåvinge, undersida.
Alla dessa blå smycken är puktörneblåvingar, Polyommatus icarus, landets vanligaste blåvingeart på ängsmark; en typisk representant med andra ord.
Mindre blåvinge.
Nåja alla jag noterar tillhör ändå inte helt och hållet samma art. Där finns ytterligare en blåvingerepresentant, men den är så liten och oansenligt brunfärgad att den vid en första anblick kan tas för en liten mätare.
Det är en mindre blåvinge, Cupido minimus, och den fotograferar jag också av, men missar dock undersidan.
Rutig buskmätare. (Icke att förväxla med den ruskiga bukmätaren - kunde inte låt bli)
Sen fotograferar jag en vacker liten fjäril som jag inte känner till. Hemma i ateljén letar jag bland familjen mätare på nätet och finner till slut att den heter rutig buskmätare, Semiothisa clathrata. Den anges vara allmän på ängsmark med spridda buskar. Stämmer bra det.
Ängsnätfjäril på gråfibbla.
Jag ser inom området även två exemplar av ängsnätfjäril, Melitaea cinxia. Det är den art som jag berättade om häromveckan, då jag fann en larv på Omberg. (http://naturligdagbok.blogspot.se/2013/05/31-maj-svinnande-fjaril.html)
Gullvivefjäril från ovan och i profil.
Hur gick det då med gullvivefjärilen? Jo, efter en stunds letande finner jag faktiskt på ett exemplar. Därmed kan jag slutligen sätta mig ner i skuggan under en ek, tälja till mig en matpinne, eftersom jag har missat bestick, och inmundigar en medhavd sallad, nöjd över att få ta del av själva livet och dess enastående rikedom idag igen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar