Det kryllar av barrträdslöpare på stapeln av granved som ligger vid diket. Jag är på Omberg vid Väversunda och vandrar upp längs grusvägen mot högre höjd.
Fyrfläckiga trollsländor, nyligen kläckta nere i Tåkern, svärmar omkring mig, någon svarthätta sjunger ännu men gullvivornas nycklar är snart fröstinna. Sommaren mognar, stillnar och tystnar.
Men det som just nu drar mina ögon till sig är upplägget av obarkat grantimmer där ivriga kamoflagefärgade skalbaggar knatar omkring överallt.
Barrträdslöparna har övervintrat som puppor i sina små spånkantade kammare under den torra barken och gnager sig ut nu i början juni.
Barrträdslöparen, Rhagium inquisitor, är en av våra absolut vanligaste långhorningar, en familj av skalbaggarna. Den är harmlös för skogsbruket och använder sig bara av död ved där larven gnager ytliga gångar alldeles under barken under ett eller sällan två år. Puppkammaren är kantad av en ring gnagspån som är ett typiskt kännetecken.
Barrtärdslöparen är en generalist i motsats till många andra långhorningaroch utnyttjar stubbar och döda stammar under många år och trots att den heter som den gör finner man den även under barken på död lövved, framför allt av björk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar