Med snön som föll i förrgår blev landskapet ljusare. Det var efterlängtat till sist, det kan jag känna nu när det har skett. Åtminstone en liten gnutta snövinter varje år känns faktiskt nödvändigt för själen.
Janne och jag passade på att vända näsan mot solen medan vi vandrade längs Markaån i Ödeshögs tätorts utkant för att leta efter möjliga uttertecken i den perfekta spårsnön.
Markån, så vacker i gnistrande vinterskrud.
Färska utterspår vid iskanten. Vi fann vad vi sökte.
Vättern vid Stora Lund.
Sen tog vi oss ner till Ödeshögs klippiga Vätterkust där vi vandrade några kilometer längs Östgötaleden.
En havsörn skrämde vi upp från ön och en skäggdopping och elva storskrakar fiskade i vattnet utanför.
Det var på det hela taget en underbar vinterdag - en sån där att minnas för framtida behov.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar