Det blåser igen. Varannandagsvädret fortsätter.
Vid Hästholmen är sjön grågrön och vresig, kaskader av vatten stänker in över piren och vinden sliter i kläderna.
Vi står i lä av restaurangen och spanar ut över sjön. Jag räknar fåglar i lä. 200 gräsänder, tre storskrakar, tre knipor och två sothöns guppar bland båtarna som gnäller och knärjer i förtöjningarna
På andra sidan viken brinner fönstren hos Ellen Key i Strand.
Inlägg
Min vän, tankarna flyger iväg och minnet tar mig tillbaka till Hästholmen, där jag tillbringade så många år för så länge sedan. Alltid såg jag bort mot berget och Strand, när jag var i hamnen, och alltid slog mig tanken att just där utspelades kanske några av vår litteraturhistorias mest minnesvärda händelser, för just där träffades dåtidens stora kulturpersonligheter.
SvaraRaderaTanken svindlar och frågorna finns där. Vad hände hos Ellen när hon bjöd in till kalas?
Strand ligger där som ett monument över dåtidens storheter - idag vittnar huset om det som var och det är väl närmast att betrakta som en fornlämning.Dagens kulturelit finns långt ifrån Vätterstranden,och få kommer ihåg dess ägare, tror jag.
Men ingen tar ifrån huset sin prominens, där det speglar sig i kanske den vackraste av våra sjöar. Vättern med sitt djup och klara yta är och förblir min sjö, frånsett gyttjepölen strax intill, vill säga. Men det är en annan historia .....
Vännen från öland