18 mars - Jakten på våren går vidare

I skuggorna på Omberg finns ännu rester av snö och ur svallisen porlar, skuttar och glittrar vattnet av glädje över att komma loss. Äntligen släpper vintern sitt grepp och nu börjar tre intensiva månader. De bästa på året.

En grävling har gått

före mig i den morgonvåta

sanden med tassar

som en liten björn.

*

Visserligen ligger vinden på från nordväst idag, blåser rakt in över byn från Vättern och för med sig vattenkylt sting. Men i lä värmer solen ljuvligt och våren tar ett par raska kliv framåt. Runt husgrunderna vräker sig krokus och snödroppar upp genom brunlöv och grågräs, sparvarna far tjattrande fram i oxbärshäcken och kajorna har luftcirkus högt i himlen, där uppe där ögonen tåras av vårljus.

.

Jag sitter inom altanens glasförsegling med sydländsk aning och äter min lunch, då jag beslutar mig för att spendera någon timme ner över slätten och kanske också åka upp på Omberg för att jaga vidare efter vårtecken.

Lärksången ljuder över bygden

Jag börjar vid Heda, vid grusgropen. På avstånd hör jag lärkor skorra här och där och så plötsligt lyfter en nära framför mig, stiger rakt upp och börjar sjunga. Med frisläppt lärksång över nacken böjer jag mitt ansikte neråt och spanar efter bibaggar. Jag går längs rampen halvvägs upp från hålbottnen och synar varje steg. En hare sprätter iväg så sanden dammar. Jag ser trampet från en grävling; små björntassar med vassa och ständigt utfällda klor. Jag följer fotspåren som Lars satte här igår. Och sen får jag min belöning, nästan exakt där han noterade bibagge igår - en ensam skalbagge kryper omkring i sanden, årets första.

Bibaggen är en mycket sällsynt och hotad skalbagge.

Bibaggen, Apalus bimaculatus, har svarthårigt huvud och mellankropp och brunoranga täckvingar med en svart punkt nära spetsen samt ganska långa antenner. Den är släkt med majbaggarna och har liksom dem en förunderlig livscykel, där den nykläckta lilla larven klänger sig fast i pälsen på besökande bin av sorten vårsidenbi och följer med dem hem för att fortsätta sin utveckling i deras bo där den tjuväter pollen och nektar. Denna komplicerade parasitism, kopplad till ett ovanligt bi, samt det förhållande att biotopen öppen sand och fint grus är ett försvinnande livsrum på grund av noggrann återställning av sand- och grus-täkter, har medfört att bibaggen är utrotningshotad i landet och "rödlistad". Vill man se den måste man också vara tidigt ute om våren.

Endast ett par veckor just efter vintern finns chansen om man vet var man skall leta förstås.

Hasseln blommar knallgul mot den coelinblå vårhimlen.

Hemvägen går över Omberg. Jag är så sugen på att se om inte årets första blommande blåsippor kan vara framme. Alldeles vid rastplatsen ovanför Turisthotellet brukar de slå ut tidigt och så är det även i år. Jag behöver inte ens leta.

Blåsippans blå färg innehåller mycket av ultraviolett. Det känner man mer än ser.

Citronfjäril går bra ihop med blåsippor. Vingformeln är unik bland svenska arter.

Tibasten börjar blomma, skogsduvor och ringduvor spelar, myrorna krälar över stacken, bofinken sjunger, citronfjärilshanar blixtrar vid vägrenarna och tragiskt nog finner jag också årets första huggorm - överkörd men ännu vid liv på den varma asfalten vid Alvastra i bokskogen. Så tidigt och så ledsamt.

Årets första huggorm är ledsamt nog överkörd.