9 mars - Blå himmel och fågeltorn

Enligt SMHI är det idag mest mulet i Syd- och Mellansverige. Men inte över Ombergsbygden. Här är himlen blå som oftast. Gläntan, så kallad, lever upp till sitt epitet.

.

Blåhimmel och gäss.

Och mitt i detta blå är det fullt av fåglar. Gässen svärmar runt i landskapet, svanvingar viner, tofvipor voltar och lärkor sjunger. Det är ljuvlig och förföriskt härlig om än opålitlig vår och jag kan som vanligt inte helt hålla mig inomhus fastän jag borde på grund av min självpåtagna arbetsbörda.

Tåkerns tranor har anlänt.

Och minsann, idag ser jag mina första tranor för året. De går på maden vid Väversunda. Fyra fåglar, stora, grå och smygande tysta.
...

Min vän Frank på Öland bad mig följa fågeltornsbygget vid Glänås vid Tåkern. Således har jag även denna gång ett giltigt skäl att sätta sta´. Då jag kommer ner på vårleriga vägar och i vårsmutsig bil till parkeringsplatsen, ser jag ganska många parkerade bilar som alla tillhör arbetsstyrkan på plats. Vid bygget är allt i full gång. Om en och en halv månad är invigningen bestämd.

Tornbygget vid Gänås vid Tåkern känns enormt stort.

Den enorma och handikappvänliga rampen upp till fågeltornet är lång och hög och jag kan tänka mig att somliga kanske tröttnar efter halva vägen. Hela bygget omfattar cirka en halv hektar och eftersom buskar och träd delvis har röjts ser man faktist ner till sjön idag från vägen. Det känns stort och nästan övermäktigt van som jag är med det gamla tornets relativa lätthet.

Trots allt ser det ut som att det väldiga bygget kommer att smälta in rätt bra i miljön.

Jag går runt och fotograferar för dokumentationens skull. Från isen utanför vassruggarna märker jag ändå att byggnaden nog kommer att kunna smälta in i landskapet rätt skapligt ändå. Samtidigt tänker jag på att detta endast är det lilla delprojektet i det hela. Till nästa år skall huvudbyggnaden komma på plats. Då blir allt verkligen som jag uttryckte det från början: enormt.

Allt som ligger mörkt på vårisen smälter snabbt ner - här ett vasstrå.

Jag vänder tornet ryggen och går ut på isen som suckar och kippar. Vårsolen tar hårt nu och finns något mörkt där ute smälter det rakt ner. Isen är som jag tidigare har mätt den ungefär trettio centimeter tjock, men den kan relativt snart bli skör och pipig och vårfarlig. Det hänger på nätternas eventuella kyla. Mot strandlinjen och utanför vasskanterna smälter det snabbt och jag får faktiskt ta mig försiktigt tillbaka in mot land.