Tåkern idag; efter den senaste vinterattacken är våren åter starkt på gång. Värmen kommer timme för timme och snön från igår smälter snabbt ihop.
.
Tranor
Jag hamlar min käckepil vid Stugan, lyssnar sen på årets första enkelbeckasiner, skrämmer upp en morkulla vid kanalen och ser årets första groda vid iskanten, allt medan jag tar en vårpromenad ner över betet och ut på sjövallen.
Överallt finns sångsvanarna och tranorna. Luften vibrerar av stora vingar och trumpetande läten. Bortom Kälkestad gård räknar jag in minst tusen tranor som går och betar på fjolårets potatisåkrar och hela tiden sträcker nya flockar in över sjön eller fortsätter vidare mot norr. Sångsvanar i hundratal rastar på höstrapsfälten och flyger fram och tillbaka över sjömarkerna.
Och långt där ute sjunger sjön.
Sångsvanar
Men, Tåkern är inte långt efter, även vad gäller dessa fåglar och det helt utan främjande åtgärder. Jag tror att detta är mindre känt även i vårt eget land.
Skulle man satsa även vid Tåkern såsom man gör vid dessa båda andra sjöar med matning och tillrättaläggande åtgärder, skulle Tåkern snabbt kunna ta över täten. Sjön äger en väldig potential. Så håll i hatten!
Å andra sidan. Varför skulle man vilja göra så? Tja kanske för att tillföra området ytterligare status och inkomster nu när man satsar med turistanläggningar i 50-miljonersklassen. Finns möjligheten finns också suget. Var så säker!
Jag för min del njuter emellertid hellre av spontant uppträdande tranor och sångsvanar, om än i mindre antal. Hellre så här än att behöva se dessa pampiga fåglar i trängsel på iordningställda fält.
Det jag upplever vid Tåkern denna eftermiddag är fullt tillräckligt för mig för att få gåshud. Och detta hjälper naturligtvis också alla tusentals gäss till med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar