Vaknade i morse med vit fluffig nysnö i luften och på marken. Det är som det ska, det är ju bara februari. Men jag hörde allt både blåmes och talgoxe sjunga i gårdagens eftermiddagssol, så årstiderna går in i varandra helt naturligt och normalt.
Jag har haft gäster i ateljén nu på förmiddagen.
- Oj, vad det doftar starkt, var det första de yttrade när de kom innanför dörren. Hur klarar du detta?
- Ja, så här är det nu när jag har lämnat min målarstuga vid Tåkern, svarar jag, oljemåleriet med allt vad det innebär av dofter och kladd har måst flytta inomhus, åtminstone under vintern. Men, till våren och värmen flyttar jag förstås ut i terrängen igen. Tills dess får jag leva med lösningsmedlens pina.
Jag tänker positivt och hämtar ut några stora dukar ur förrådet och börjar lägga upp tänkta motiv som grund. Som alltid har jag en handfull verk på gång samtidigt. Det gäller att ligga i redan nu så att jag har något nytt att visa till Konstrundan i maj. Framförhållning är av godo.
Den här oljan är klart inspirerad av mina senaste besök vid Vättern. Man får väl se om jag ror den i hamn såsom jag har tänkt mig, mycket brukar hända på vägen dit.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar