Fötternas lov har redan besjungits av Birgitta Andersson i "Man ska vara rädd om sina fötter, utan dem man står sig slätt ..." med, som alltid underfundig text av Tage Danielsson (tror jag).
Jag känner till det där, om fötternas betydelse, det kommer med åren. Min vänsterfot har sedan några decennier tillbaka börjat leva sitt eget liv, ett liv som har tagit allt vidare svängar, utan mitt godkännande och nu är det oåterkalleligt bestämt. Jag har satt ned foten! Det kommer att bli en operation inom kort.
Jag vill absolut inte dyvla på er mina hälsoproblem utan se det här kåseriet som ett mera allmänt exempel på kroppskonstitutionens förändring, skröplighetens tilltagande med ålder samt ett lov till vår sjukvård.
Redan för fyra år sedan var en operation planerad. Jag tackade nej i sista stund, till ett i mitt tycke onödigt komplicerat och kanske direkt farligt ingrepp, sen kom Coronapandemin emellan men nu, till sist, ska det bli av.
- Vi får hitta en metod att åtgärda din dåliga fot, som minimerar riskerna för senare värk och problem, är snäll mot din neuropati men ändå gör så stor nytta som möjligt, sa ortopeden Jonas medan han gnuggade sin haka tyst och länge och granskade det tiotalet röntgenfoton som fanns på skärmen. Du ska veta att det är ett besvärligt ingrepp med risker och konsekvenser och jag kan inte garantera ett hundraprocentigt resultat. Det brukar ligga så där runt 30 - 70, 20 - 80 %
Sen visade han på skärmen och berättade om sitt förslag.
...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar