Nog blev vi rejält överraskade när vi kom ner till sjön. Vi såg ju på håll att isen låg snötäckt och vit då vi närmade oss, men att den så här snabbt skulle växa sig stark och tjock hade vi inte räknat ut. Jag menar, jag hade ju kontakt med personalen på Naturum Tåkern i lördags och då fanns ingen is över ytan. Idag, fem dagar senare, ligger den på hela sjön så långt vi kan se och förstå.
Skrinnare på Tåkerns is.
Två skrinnare före oss vid bryggan berättar att en person före dem gett sig iväg rakt ut. Innan han försvann bort mot Lindöns horisont ropade han tillbaka att han, genom pikslagning, kunde mäta isen till 6 -7 cm men att den längre ut var minst en decimeter och verkade bestå så. Jomen, det går väldigt fort på grunda sjöar med en vattentemperatur som är gift med lufttemperaturen. Tåkern är nog det bästa exemplet därpå. Tåkernvintern är således här fortare än anat och självklart är vi på plats med den.
Vi använder inte skridskor längre, fastän det idag med glansisen hade varit fint, dubbskor och stavar är valet för oss.
Lätt finkorning snö driver över isen och samlas till drivor vid ojämnheter och i lä av vassarna. Ostvinden nyper i näsa och kinder men vi är väl klädda och fryser inte. Vi njuter!
Nedan följer skisser av dagens upplevelser i ett vintrigt Tåkern.
En ung blåhök seglar förbi ...
...skäggmesarna äter vassfrö obekymrade om vår närhet ...
...och flockar av knölsvanar lyfter från sjöns sista vakar och drar iväg söderut, mot Ombergs blå fond och med Vätterns kondensmoln som bomullsvadd på himmelskupan.
Passa på! Nu! Det blir inte bättre än så här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar