Idag på morgonen, när jag fann tamduvan vid dörren, vilket jag berättar om i kapitlet nedan, tog jag promenadvägen genom samhällets trädgårdar till dagens beting av arbete i ateljén. Överallt lyste rönnarna illröda av bär, varur ett rejält uttag emellertid skedde under dagens lopp. Hela byn var nämligen full av björktrastar och jag uppskattar att det rörde sig om en flock på minst femhundra fåglar som var utspridd över hela området.
Rönnarna plockades på sina gåvor och i björktopparna satt mängder av andra lunchgäster som inväntade sin tur. Det var en livlig trafik i luften över hela Ödeshög, från buske till buske och träd till träd, varför luften fylldes av tjink och tjatter.
De flesta fåglarna var oväntat skygga och lyfte i god tid framför mig vilket skulle underlätta för mig att se om där även fanns några orädda tallbitar i skaran. Så tänkte jag, och därför var jag noggrann och ambitiös i sökandet och zickzackade mig fram genom byn. Men jag fann ändå bara björktrastar.
Nu är inte det så illa det heller och framför allt inte på det här sättet. Det var en fin upplevelse att se denna mängd av snabbvingade trastar, härstammande från norra Sverige, Finland eller Ryssland på kort och intensivt besök.
För det var just det. När jag vid lunch tre timmar senare gick hem, fanns inte en endaste björktrast kvar. De var alla vidare i sitt sökande efter mat och härbärge i söder. De blev ett kapitel i min dagbok och en intressant historia för den som liksom jag är intresserad av natur.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar