Vädret är ryckigt, mycket mer så än tidigare, upplever jag. Vintern inte minst, är ett tecken i tiden för denna drastiska och snabba förändring. Ena veckan är det brassande kallt och strax därpå härskar varmluften åter med sydliga vindar. Jag vet, jag slår in redan öppna dörrar, men klimatförändringen som pågår runt hörnet kan inte nog uppmärksammas. Jag kan heller inte låta bli att förvånas över klimatförnekarnas sturiga motstånd mot det som är så tydligt just nu.
Snögubben som barnbarnen under stor hemlighet placerade utanför porten igår eftermiddag smälter snabbt bort igen. Inget väder är beständigt men mest frustrerande är ändå vinterns ideliga obestämbarhet.
Snögubben 10 timmar senare. Det töar fort.
Det är verkligen skillnad mot tidigare. Här kommer ett par foton från 1954, barndomens vintrar i Mjölby, som förklarar hur det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar