Vi har satt oss tillrätta med matsäcken inom räckhåll vid Väversunda mad. Plattformen ligger i behagligt lä från den friska sydvästen genom aldungens skydd bakom om oss. Framför oss ligger Tåkerns strandäng med vassen som bård mot horisonten i öster. Ett fint duggregn kittlar näsan. Det blev ingen bra dag för studier av den unga aftonfalk som varit stationär här någon vecka nu och som jag lockat Lars och Sverker med. Vi blir utan, vädret är för kulet.
Men som alltid bjuder Tåkern på alternativ. Små flockar av enkelbeckasiner drar runt i höjden, det rycker uppenbarligen i deras gener av flyttningsdrift, flera bruna kärrhökar seglar runt över vassarna på sedvanligt manér, alla utom en är årsungar, men en gammal fågel har stannat extra, antagligen som "dagis-hane" åt egna ungar, medan honorna redan är borta. Ett par havsörnar ser vi segla långt därute över sjön, en fiskgjuse vevar förbi tätt över backen med en fisk i klorna, en ägretthäger sträcker söderut på hög höjd och grågässen skränar som alltid överallt.
Det ligger ett trafikdödat vildsvin vid vägkanten intill Vävergårdens kurvor. Det har släpats med mot vägrenen någon meter endast och ser tungt och stort ut. Inga delar av någon kollision ses, så jag förmodar att en stor lastbil är ansvarigt för oyckan. Jag kör dock förbi, har inte så mycket tid att stanna just då.
Jag åker emellertid samma väg tillbaka till måleriet vid Stugan efter ett kallat tandläkarbesök. Vildsvinet ligger fortfarande kvar och jag dokumenterar fallviltet mera noggrant den här gången samtidigt som jag nu gör som sig börs, larmar polisen via 112, som tacksamt tar emot min anmälan.
Nöjd med detta tagande av medborgerlig plikt stannar jag till vid Väversunda mad för att ge aftonfalken en ny chans och jag hinner inte ens ur bilen innan den är på plats.
Inte endast på plats är den, utan den visar upp sig och hela sitt jaktregister på bästa sätt. Jag sitter med bildörren öppen och registrerar hur den ömsom jagar likt en lärkfalk med svängar och långa svep över terrängen, för att sedan plötsligt stanna upp i luften som en tornfalk, ryttla och singla ner i gräset, klivandes omkring en stund och sen lyfta med en gräshoppa i näbben och sätta sig för att äta på toppen av en stolpe endast några meter framför vindrutan. Fantastiskt!
Jag får gott om tid att instudera den unga aftonfalkens utseeende och beteende och gör flera blyertsskisser som jag kolorerar senare efter hemkomst till ateljén om kvällen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar