Det var häromdagen, annandag påsk närmare bestämt, som vi for ner hela vår församlade familj till Naturum Tåkern.
Aldrig har jag sett så mycket besökare. Parkeringsplatsen proppfull och nya bilar hela tiden på nedfartsvägen.
Skrattmåsarna, som bara några dagar tidigare hade anlänt, då liggande i samlad flock på vattnet utanför häckningsholmarna, hade nu intagit området med en självklar och efterlängtad ljudkuliss; den som betyder fågelsjö!
Naturum självt var dessvärre och lite obegripligt stängt och tillbommat. När jag kontrollerade det hela senare med länsstyrelsen kom det fram att ett misstag nog hade begåtts. Man hade helt enkelt missat det där med "annandagen" och man utlovar bättring till nästa år. Jag skulle tro att minst ett par - tretusen besökare försvann ur statistiken därmed för år 2016.
Tidigare har min vårrapportering, 11 mars och 16 mars 2016, handlat om tidiga fåglar och de första vårblommorna. Den här gången ämnar jag redovisa två kräldjur och en amfibie som vi såg den där dagen, den 29 mars.
De första åkergrodorna var på plats. Den här satt stelt stilla i kallvattnet i skuggan under en videbuske längs spången och väntade på sällskap.
Jag sa till Naemi: "Kom så går vi o kikar efter snok!"
Vi hann inte mer än ta ett steg in mot rotvältan nära ingången till Naturum, så var den där, snoken, slingrande undan framför våra fötter.
Vi ropade efter de andra i familjen men endast Alva hann fram innan snoken försvann.
- Jag såg de gula fläckarna, sa Naemi.
Vid båtplatsen kapade vi var sitt vassrör och låtsasmetade. Jag klev ut på plankan invid en av båtarna varvid den vickade till och avslöjade två skogsödlor som låg och solade där. De var så tröga och vårtrötta att vi till och med kunde sniffa på dem utan reaktion från deras sida.
En var en gammal vacker hane som faktiskt gick lite i sandödlegrönt på ryggen, men skogsödla var den likväl!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar