Jag har hittills varit försiktig men nu är det dags att börja berätta.
Från i början av september kom plötsligt många fler nya människor till Ödeshög. De kom efter oerhörda strapatser och lidande över land och hav från ett förstört hemland, de flesta från Syrien. Några av dem har därefter flyttat vidare och nya har tillkommit. Många är kvar och väntar på segande svar från Migrationsverket, alla hoppas på att få stanna.
En del hade kommit redan tidigare från både Afganistan och Somalia; några som kvotflyktingar andra som ensamkommande barn och ungdomar; en ström av människor en folkvandring i vår tid.
Vi gick dit, vår familj, till det i hast iordningställda flyktingboende granne med oss, en av de första dagarna när en stor grupp nya människor just hade anlänt och hälsade dem välkomna, tog med oss lite gåvor - leksaker och kläder och erbjöd mänsklighet. Vi fick i gensvar en stor värme och tacksamhet och vi blev vänner - för livet.
Det är så att när man bjuder på sig själv i ett sammanhang som detta att man får oerhört mycket mer tillbaka, faktiskt mera än man ger. Och den värme man känner inombords är alldeles speciell.
Idag läser jag med stor stolthet och glädje om två av dessa våra nya vänner i tidningen Corren. Visst är det fantastiskt att se vad de och många andra har uträttat - redan, efter en tid kort som en blinkning! Vilken gåva till oss alla.
Oh vad jag önskar att alla i vårt land kunde känna förståelse för det som sker. Att misstänksamhet, avund, rädsla och till och med hat kunde sopas bort och ersättas av medmänsklighet och generositet i en situation som ingen har önskat, varken vi eller flyktingarna.
Faksimiler ur Corren den 4 mars 2016
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar