1992 utkom Lars Jonssons bokverk "Fåglar i Europa" som var en revolutionerande och komplett bestämningsguide för fåglar i hela Västpalearktis inklusive Nordafrika och Mellanöstern.
Boken var en genomarbetad och uppdaterad sammanställning av tidigare utkomna böcker från Lars Jonssons huvud och hand, en serie som kallades "Fåglar i naturen", där han på ett helt nytt sätt hade målat fåglar, personliga fåglar som andades liv och lust till skillnad från tidigare illustrationer i bestämningslitteraturen där arterna var av planschkaraktär.
Min alldeles sönderlästa bok ur Lars Jonssons serie, del 1 av "Fåglar i naturen", från 1976.
Om inte Lars Jonsson var bekant innan, blev han med ens känd över hela världen - en "guru" för alla fågelskådare.
Mycket har hänt sedan dess inte minst med Lars Jonssons övergripande konstnärsskap, där fåglar ännu dominerar motivvalet; utställningar på Valdemarsudde, en mängd böcker och artiklar, en tung karriär i USA samt berömdhet i genren över hela jordklotet, är en del av det jag tänker på.
Själv skulle jag vilja beteckna Lars Jonsson som en av landets största konstnärer genom tiderna alla kategorier.
En slump gjorde honom till fågelmålare men konstnärskunnande finns egentligen för vilken möjlig fåra som helst.
1992 träffade jag Lars Jonsson på Grafiktryckarna i Nacka. Han liksom jag var där varje år för att tillsammans med litografitryckaren John Åkerlund arbeta fram grafiska blad.
Jag gjorde i sammanhanget en kungsfiskarlitografi till Östergötlands läns ornitologiska förening och jag minns Lars Jonsson försiktiga kommentar om mitt pågående verk, där han påpekade problemet med proportioner.
Lars Jonsson var nervös de här dagarna, inte så mycket för sitt pågående litoarbete som för att han väntade på det första provtrycket på den nya boken "Fåglar i Europa".
En morgon kom han med boken i näven. (Lars har stora nävar).
Han hade bläddrat igenom primören under natten och nu ville han att jag skulle göra detsamma. Jag tog stolt och glad med boken till mitt logi och bläddrade och läste fascinerat sida efter sida. Vilken upplevelse!
Jag hade synpunkter, ty där fanns förvisso en del fel i namnangivelser, några stavfel samt annat smått såsom en missfärgning på en sida med mera som brukligt är med det allra första trycket, men jag var alldeles tagen av den totala skönheten som boken andades och detta intryck förmedlade jag förstås också till Lars själv, som därmed kände sig tryggare och tycktes slå sig till ro en smula.
- Stort tack för hjälpen, sa Lars. Du får boken, den allra första.
Det var stort och är nog en av de finaste gåvor som jag någonsin har fått.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar