Barnbarnet Naemi ringer på morgonen och berättar att hon igår eftermiddag under utflykt i skogen med dagis blev loppbiten precis som morfar. (Se under 10 april).
Det är första gången för henne och både spännande och lite otäckt.
- Det är sju röda klimärken på magen, berättar hon och de kliar jättemycket morfar.
Många människor av idag tror säkert att loppor är nästan utrotade och att det är ett gammalt hygienproblem från förr.
Och visst är det delvis sant, ty den art av loppa, människoloppa kallad, Pulex irritans (vilket härligt vetenskapligt namn), som är anpassad just till oss har nästan försvunnit från ett modernt och städat hem eftersom den benlösa larven lever av smuts i springor och vrår.
Men i skogen kan man lätt bli loppbiten. Människoloppan trivs nämligen också på andra djur som räv till exempel och det finns loppor och löss för nästan varenda djurart som finns.
Många av de där artanpassade lopporna, som fågelloppor t ex kan mycket väl försöka sig på att suga blod också från människor, vilket alltså hände mig igår och kanske också Naemi, men de kan inte överleva någon längre tid på oss och tur är väl det. Eller hur Naemi!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar