Jag drog ut mot mörker, i skydd från samhällets ljus, i förrgår natt för att skåda kometen.
Jag visste ungefär var jag skulle leta, högt upp bland stjärnorna i sydost.
Jag hittade den ganska snart, två knogar klockan 4 nedom sjustjärnorna, Plejaderna.
En diffus fläck, nätt och jämt synbar för ett obeväpnat öga efter en stunds tillvänjning, det är kometen Lovejoy, C/2014 Q2, upptäckt den 17 augusti av kometjägaren Terry Lovejoy. Det var hans femte egenfynd av en av alla dessa nomadiska isklumpar som besöker solsystemet med varierande tidsmellanrum.
Jag studerade kometen noggrant i min fältkikare, väl vetandes att denna chans aldrig återkommer och så tänkte jag på människans litenhet i universum. Det blir ju alltid den logiska följden av ett djupt skådande rakt upp och in i stjärnhimlen.
Nu kommer Lovejoy under januari månad att försvinna bort igen i sin nästintill parabelska bana och fortsätta sin ensamma färd rakt ut i den svarta rymden och återkomma först om ungefär 10 000 år då den åter närmar sig solen och vår jord.
Jag undrar förstås hur vår plats i universum kommer att vara då. Livet är förvisso en omöjlig gåta och vi enskilda små människor endast kortvariga besökare i tid och rum.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar