Häromdagen, den 12 januari, skrev jag om stormen Egons verkningar och visade en bild av ett jätteträd som fallit vid Gottorp inte långt från min Stuga vid Tåkern. Jag lovade att kolla upp vad för slags träd det handlade om, eftersom jag höll mig undan något den aktuella dagen. Men nu har jag alltså genomfört vad jag utlovat.
Det är som jag trodde inte en ek utan istället en gammal ask som blev stormens rov.
Redan på håll ser jag att kronans kvistar bär typiska askknoppar, de där som ser ut som rådjursklövar.
Det väldiga trädet har redan börjat huggas upp och röjning av området är startad, men det är klart att det tar tid att arbeta med så stora dimensioner och allt är därför långt ifrån färdigt.
Mycket ved att tala om blir det inte heller, den är nämligen alldeles vitrötad av svamp och man förstår lätt varför jätten kom på fall. Med en så väldig krona på spröd stam blev asken ett lätt byte och jag tror att den föll utan större åthävor och brak i den byiga stormen.
Nere mot roten är stammen alldeles uräten. Där finns nämligen ett fantastiskt myrbo och jag lyfter ut en bit, stor som en basketboll, vilken är lätt som balsaträ och med tunnätna väggar samt perforerad av hålrum och vindlande gångar.
Först tror jag att hästmyror har bott här, men så minns jag från ett besök i april 2014 hos min vän Sven Lennartsson i Mjölby, hur han visade mig ett lövträd vid Svartån där arten blanksvart trämyra, Lasius fuliginosus, hade byggt sitt bo och inser med ens att med det här välbyggda och tunnväggiga boet i stammens nedre del framför ögonen går artbestämningen som på räls.
(http://naturligdagbok.blogspot.com/2014/04/6-april-nostalgisk-inramning-till-en.html)
Så lärde jag mig alltså något år 2014, som jag fortsättningsvis kommer att ha glädje av i mina naturstudier och dessutom förstår jag att vinden allena aldrig kan fälla ett jätteträd som detta. För sådana storverk krävs betydande insatser av både svamphyfer och gnagande insekter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar