"Bonk", säger det i metallplåten på fundamentet till båtkranen i Hästholmens hamn och jag vänder mig om...
Jag står nere i blåsten på hamnpiren och spanar efter inblåsta havsfåglar typ tretåiga måsar, som jag sett här flera gånger tidigare år efter hård västvind, men jag ser inget mer än fiskmåsar i luften. Stormen blev aldrig vad den lovade, eller kanske snarare vad den varnades för; rätt snart blev "Svea" nedklassad till en ofarlig "Etta".
Några sothönor, en skäggdopping, ett storskrakepar samt fyrahundra gräsänder är förutom fiskmåsarna allt som bjuds.
Men rätt som det är så lyfter alla gräsänderna i panik. Två havsörnar kommer över viken på låg höjd, överraskande både mig och sjöfåglarna, vilka lyfter i momentan panik och far över mitt huvud. Men jag följer örnarna i kikaren och de drar rakt över udden och försvinner mot Alviken till så jag hör bara i öronvrån hur suset av andvingar närmar sig stormens styrka och far förbi i motvinden tätt över hjässan.
Det är då det händer, "bonket" i kranen. En av gräsänderna har i skräcken inte lyckats få tillräcklig höjd utan far rakt in i plåten med en stor smäll.
Nu sitter den där vimsig och villrådig på backen tills jag tar två steg fram mot den, då den lyfter och flyger ner mot vattnet igen.
Men, kvar på kranplåten finns det blöta märket kvar, ett bevis för paniken om nu någon skulle få för sig att jag överdriver .
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar