Egon - så kallades den, den senaste stormen som i förrgår drog in över landet.
Huset hemma skakade i byarna men i Ödeshögs tätort klarades strömförsörjningen hela natten. På något sätt känns det som, om nivån inte blir värre än så, att det finns något spännande och till och med lite mysigt att ligga tätt tillsammans under täcket i sängen och lyssna till ovädret utanför. Men tro inte att jag inte hyser djup medkänsla för dem som verkligen drabbats på ena eller andra sättet.
Jag åkte ner till Stugan igår för att kolla upp läget när vinden bedarrat.
Där såg allt bara bra ut. Grenar och kvistar låg förstås överallt längs vägarna och på Dags mosse hade man redan röjt bort en stor asp tvärs över vägen.
Nära Stugan, vid Gottorp, hade en stor ek fallit, eller så är det en ask, jag måste kolla bättre nästa resa. Hur som helst hade Egon sparat boningshuset intill som tur var.
En sväng över Omberg hindrades av träd tvärs över vägen. Jag var så tidigt ute på morgonen att jag uppenbarligen var den första att försöka ta sig fram. Men jag fick alltså vända.
Idag den 12 januari, när jag skriver detta har snön fallit lätt och tunt en andra gång och redan också börjat smälta av, igen. Det är verkligen inte någon ordentlig ordning på den här vintern.
Det är detta, mildväder, regn och stormar, som vi nog måste börja vänja oss vid. Jag läste i ett blad nämligen att en av de kunniga i frågan menade att Sverige under det senaste året redan nått + 2 graders överskott - d v s den nivå som världen satt som ödesdiger gräns för fortsatt temeraturhöjning, om vi inte ska gå in ett skenande förlopp.
Men, det är klart att enstaka värden inte utgör hela sanningen, det förstår också jag, men det är tecken i skyn!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar