Det sticker i ögonen och det känns lite ovant. Det var ju ett tag sedan som solen var framme.
Vi promenerar i lugn takt runt elljusspåret alldeles söder om Ödeshög, Ulla och jag, och vi trodde kanske att det kunde avslutas med en farsdagsfika på plats däruppe vid Skönatorpet, men idag är det stängt, säsongen är över i väntan på snö, så det får bli på konditoriet vid torget lite senare istället.
- Hör du några kungsfåglar? frågar jag Ulla, som ännu har kvar hörselorganen i god ordning.
- Visst, berättar hon. Jag har hört flera stycken och också alldeles nyss.
Nu skränar en nötskrika från en talltopp och vi vänder blickarna uppåt och noterar även ett meståg som drar förbi med talgoxar, svartmesar, blåmesar och rullande drillar från tofsmes.
Det sticker samtidigt till lite extra i mina ögon av blänket från en illgul fjädertofs ur den mörka barrmassan .
Där är några kungsfåglar med i flocken som nu svirrar omkring däruppe varvid hjässkronor blixtrar effektfullt i solljuset.
Det jag inte längre hör kan jag åtminstone se.
Inlägg
Gebbe,
SvaraRaderavälkommen in i gubbgänget vad beträffar icke hörbara ljud, från syrsor och våra allra minsta fåglar, kungsfåglar och trädkrypare.
Men, som du säger, synen är det inget fel på. Alltså, visst är den också dålig, men det finns ju mer självklar hjälp inom det området, glasögon. Minst en bekant till oss har även tagit ett ytterligare steg, nämligen skaffat hörapparat. Han hör kungsfåglarna!
Annars är det lugnt på fågelfronten här på ön, efter en tur på mitten och östra sidan utan en enda sidensvans. Var är de? Jag börjar befara att denna höst blir jag utan dessa helt underbara fågelvarelser, eftersom det inte finns varken rönnbär eller oxelbär kvar. Men förhoppningen står till de kvarvarande vildäpplena. Men går svansarna på dem?
Ölandsvännen