Inför ett troligt större arbetsuppdrag har jag sedan några dagar tillbaka börjat skissa korpar. Jag är i startgroparna men inte så mycket längre i ett just påbörjat långlopp och målet jag har i det här arbetet tänker jag mig som svartvita bilder byggda på en ganska fri blyertsteckning med tusch som förstärkning av korpens svärta vid behov och av olika grad.
I det första skedet där jag nu befinner mig gäller det att släppa låsningar och "fördomar". Det finns mängder av foton på korpar att studera, både egna och andras men jag planerar också direkta studier på levande fåglar i hägn.
Allt detta kommer att utgöra en stabil bas, en " stensatt torpargrund", så att jag som konstnär kan ta projektet ett steg längre än till det redan givna och förtänkta.
Alltså försöker jag nu lära mig allt om fågelns anatomi och formspråk upp till en trygghetsnivå där jag känner mig hemma att experimentera i allt vidare cirklar och förhoppningsvis slutgiltigt finna ett alldeles eget uttryck som ska genomsyra hela den kommande sviten av korpbilder.
Det är ett spännande uppdrag och jag känner ett sug och en lust av utmaningen och denna fantastiska fågel är självklart värd all ansträngning.
Inlägg
Min vän,
SvaraRaderajag har en aning om vem som är beställaren, utan att för den skull avslöja hans namn. Men jag har fått en förfrågan om mina observationer av korp i östgötabygden under 60-talet. Kan det möjligen finnas ett samband?
Korpen, som här på ön betraktas som en av de större predatorerna, inte minst på nyfödda lamm, ses inte med blida ögon av vissa. Den sägs alltså vara en av de största rovfåglarna, utan att vara en i artlistan benämnd rovfågel. Märkligt, men sant. Jag ser dagligen korp på ön, men inte vad jag anser i stort antal. Jag tror att kråkfåglar, i allmänhet, som ses i stora flockar kommer hit från norr och från öster. Visst, kajor finns i massor, men kråkor, skator och korpar kommer oftast hit under hösten som flyttfåglar österifrån. Råkorna är idag stationära här på ön, men det kan nog ses som en tillfällighet. Vad jag vet om dessa vackra fåglar är att de uppträder periodvis i stort antal, och att de plötsligt nästan helt försvinner.
När det gäller korpen, till slut, så är det sinnebilden av kvarlevande asatro. Jag förstår våra förfäders tro och tillbedjan av denna fågel. Klok, svart och lärorik. Dessutom enormt flygsäker. Att se ett korppar i flyktlek är gudavackert!
Ölandsvännen
Du har förstås rätt i dina aningar min vän! jag minns mina första korpar i Östergötland som något mycket unikt och omvälvande. Det var någon gång kring 1960 vid Hulterstad en sen höst med sångsvanar och allt det där som vi redan har talat om som två korpar kom kretsande över ån och försvann med ropen ekande! Det var stort mäktigt och helt nytt! Ett minne för livet som lever starkt.
SvaraRadera