När jag går och putsar i trädgården med räfsa och piazzavakvast, som förresten inte alls är gjord av piazzava utan av plast, bland ris och löv och skottar upp en skottkärra full av fröskalsrester under fågelbordet, går fågelsträcken hela tiden mot norr över mitt huvud i den lysande blåhimlen och jag känner en glädje så stor och djup att mina ögon tåras över att åter få vara med om detta levande drama.
Nästan enbart är det stora fåglar som passerar över rymden dessa dagar. Det är endast de som klarar av de kvardröjande stränga vinternätterna och markens envisa tjäle, medan lärkor, bofinkar och tofsvipor, för att inte tala om sädesärlor nöds vänta ytterligare en tid.
Vårens första tranor kommer högt där uppe. De är fyra stycken och de skruvar runt på en kilometers höjd rakt över Ödeshögs centrum, där asfalt och huskroppar skapar en lämplig varmluftsbubbla att stiga i. Jag noterar dem först förstås tack vare lätet, annars hade de troligen passerat obemärkt.
Även sångsvanarna som kommer i en utdragen båge mot azurhimlen har annonserat sin passage i förväg så att jag redan är beredd. Tjugo stycken bländvita fåglar med dragning åt neapelgult i huvudändan sveper vidare under så livliga trumpetstötar att det riktigt ekar mellan villornas väggar.
Mera försynt, men ändå tillräckligt tydligt för att jag ska vända min blick uppåt, märks ormvråkens avlägsna gnäll. Först en och strax därefter ännu fågel, ljuskantade mot solen, glider förbi mot norr. Det är längtan i lätet, och förväntan. Jag känner på samma sätt.
Inlägg
Som jag sa i telefon, det är senvår över ön, det är ytterst få observationer av de "de där nödvändiga vårobsarna", dvs vipor och sånglärkor.De är nödvändiga för att vända sinnet, de ger signaler om att våren och värmen är på väg, de värmer både kropp och själ. Min sambo såg sin första vipa idag - gissa om det strålade om henne. Just då vände det sig i henne, hon skådade våren. Idag såg vi både Tofsvipor och Sånglärkor, samt små flockar av gäss, mest säd- och grågäss, och en och annan bläsgås , som brukligt. (givetvis har det kommit in fåglar av dessa arter tidigare i vår, men mängder?, knappast) Det är de kalla nätterna som ställer till det, på dagarna segar sig temperaturen upp mot hyggliga +5-6 grader. Dagsmejan gör det möjligt för fåglarna att finna tillräckligt med föda för att överleva fram till att naturen exploderar av liv och möjligheter. Men kommer det bara så litet som två till tre dagar med snö och sträng kyla, då är det kört.
SvaraRaderaEn fågelkropp stor som kanske en knuten näve, den kan inte öppna sig igen, den förblir knuten och livlös.
Just nu är det i alla fall plus fem - det finns hopp om framtiden.
Ölandsvännen