Vi åker ner mot skogen Christer, Kent och jag, för att fira vännen Göran som fyller år just denna dag.
Han bjuder på lammfärspaj, melodypotatis och rårörd egenlingonsylt och tårta på det. Fest sålunda.
Och därpå diskuterar vi, som alltid, ämnen som rör Tåkernmiljön och fågellivet.
Hemvägen går över nyss snöfria steniga beten längs ån i dalen. Det är ett landskap för stenskvättor och är det någon fågel som får mig att tänka på Göran så är det nog denna. 18 april är även, nästan på dagen, rätt datum för artens ankomst till skogsbygden.
Görans fågel, måhända.
Inlägg
Har tvingat mej själv att inte förstora bilden, men visst är det en Stenskvätta, eller?
SvaraRaderaDatum stämmer, men om det är Görans fågel vet jag inte? Fint att höra om ert besök hos denne nestor i gänget, denne allvetare och inspiratör. Han som lever som han lär, han som i varje fall lärde mej att stanna upp och se och höra. Aldrig glömmer jag stunderna med Göran i Åsbodalen. Kråksträcken uppe i skyn i den tidiga våren över ett vindskydd sitter som fastetsat på näthinnan. Röken från lägerelden osar ännu när jag sluter ögonen och minns.
Ölandsvännen hälsar er alla
Så tokigt det blir ibland. Du skriver ju att det är en Stenskvätta, men när jag enbart såg fotot ville jag tvinga minnet att framkalla vilken art det är. Görans fågel är en trogen och vanlig gäst i hans marker, men visst minskar arten? Här på ön kan det komma in hundratals över en natt och helt ta upp stenmurar och vägar på den östra sidan. Det är en upplevelse att fösa skvättorna framför sig när man färdas ner mot havet. Nästa dag finns det bara några par kvar, de som skall stanna och häcka.
SvaraRaderaÖlandsvännen igen!
Hej,
SvaraRaderaom jag lite ofint får tränga mig in här så:
Jag tänker alltid på kyrkogårdar, gravvårdar och på den gravsten på Sundsvalls kyrkogård 1988 då jag första gången distinkt konstaterade - Aha! Det där är en Stenskvätta.
Det var en mystisk fågel som sjöng kraftfullt, kvittrigt och vackert från sitt hjärtas innersta rum i Sundsvallsnatten i början av maj det året.
Folk på jobbet pratade om detta: undrade. Själv hade jag precis mer aktivt börjat med skådandet. Minns episoden och undrar om det inte var en Stenskvätta just.
Häckningsperioden (20/4 - 10/7) är ju väldigt utdragen, fast Sverige är ju ett avlångt land förstås.
Ah, ett minne bara. Trevligt när de knyts upp omkring fåglar, litet extra glimmar det. Stenskvättan är ju ett underbart väsen.
Tack för er berikande kommentarer.
SvaraRaderaJo nog är stenskvättan en speciell fågel, också för mig liksom uppenbarligen även för mina vänner "ölandsvän" och Thord.
Ett tag på 70-talet tyckte jag mig märka en minskning av beståndet men numera verkar arten ha återtagit sin position.
Nattsång är typisk för stenskvätta; en livlig sång fylld av skönt rena toner blandade med skrovlig rosslighet. Nästan lite höksångarkänsla ibland, fast det är jag kanske ensam om att mena.
En fågel att finna ända upp i fjällen, inte bara svenska fjäll, och då tänker jag t ex på höghöjderna i Pyreneerna eller Pindosbergen i Grekland, likväl som ute på platten på Ölands alvar eller i östgötaslättens odlingsrösen.
En berikande fågel helt enkelt i många miljöer.
Sen tänker jag också på huggorm av någon anledning. Jag tänker på att den måste vara en besvärlig predator för stenskvättan där i rösenas prång och vindlande gångar.
Ungarna har å andra sidan ett liksom väsande läte att skrämmas med, tänker jag också, lite huggormskänsla, kanske för att i sin tur skrämma en vessla eller en mink på stenskvättejakt.
Jo, associationen är som ni märker i full gång!