17 april - Ketchupeffekten

.
Så skönt det är att åka ner till Stugan igen.

Jag kör över slätten där nysådda gärden pumpar upp vattenånga ur djupt tjälad mark. Dimmorna lägrar sig över bygden, men bara någon timme in i dagen har solen bränt bort all fukt ur luften och himlen klarnar åter.

Jag kånkar med en stor vattendunk, tre oljedukar och lite övrigt innan jag börjar med att sätta på kylskåpet och lasta in lite skaffning. Därefter tänder jag upp i köksspiseln. Jag är beredd på att det ska ryka in med all den kalluft som beckat fast i skorstenspipan under en vinters lopp, och ryker in gör det trots alla mina åtgärder, det kan liksom inte undvikas, det hör våren till.
Därefter går jag in i "storstugan" och tänder även kakelugnen för att värma bort alla gammal vinterluft där och först när det är gjort går jag ut och sätter mig i stolen med ryggen mot väggen och värmer också själen en stund. Jag kisar mot en vårlöksplanta där en nässelfjäril, årets första liksom det mesta blir denna dag, lyfter och dansar iväg som ett torrt löv.

Vårlöken blommar och rapsbaggarna är på plats.

Det är makalöst.
Här har man gått och längtat efter vår och så kommer sommaren direkt. Arton grader varmt kommer det att bli fram emot eftermiddagen och solen skiner från blå himmel trots SMHI:s tidigare regnprognos. 

Jag försöker måla på mina oljor men det tar emot. Jag har inte rutinen klar och kanske inte heller den riktiga motivationen. Det är så mycket runt omkring att uppleva. Livet har vrålstartat. Nässelfjärilar och citronfjärilar dansar i solen, flugorna surrar och brunhökarnas gnällspel sipprar ner från högt ur himlen och jag kan inte låta bli att vilja vara med överallt där det händer.

Sädesärlan, den efterlängtade och försenade, finns naturligtvis på plats på taknockens tegelpannor. Hon hälsar mig välkommen, tämligen orädd och bekant med mig redan från första stund. Där är inte bara hanen förresten som brukligt är de första dagarna, utan även honan. 
De har tydligen kommit samtidigt och nu far de mellan hustaket, trädgrenar, åkerns vattenpölar och trädgårdens löviga gräsmatta som skottspolar, ivrigt sjungande och vippande, medan jakten på andra, passerande ärlor, är stenhård och konsekvent. Det här är "mina egna" ärlor. Det här är vårt gemensamma ställe.

Grågäss, kanadagäss, två bläsgäss och flockar med tranor bilder en stadig ljudkuliss och längre in i bakgrunden spelar vipor och lärkor över åkrarna och ur träden på gården sjunger bofinkar, steglitsor, starar, mesar och duvor medan kajorna kivas i trädtopparna. Allt finns där och lite till, de fyra skossnäpporna som nervöst far runt och "tjinkar" och enkelbeckasiner förstås samt rördromarnas tutande utifrån sjön.

Mindre hackspett, hane.

Från storäspet mot dasset till smattrar det som ur en kulspruta. Där har den mindre hackspetten hittat en torrtopp högt upp att hamra med. Ett tjugotal knatter per gång presterar han, den hallonkrönta, alltmedan han mellan varje separat salva putsar sina ryggfjädrar. Sen drar han iväg en stund för att åter vara på plats efter en halvtimma med ny revirmarkering. 

Mindre hackspett, hona.

Plötsligt upptäcker jag även honan. Hon är mera diskret av sig; tyst och försynt mejslar hon idogt fram insekter ur trädbark och små torrkvistar. 
Paret är på plats i år igen, men den här gången betydligt närmare mig vid min målaraltan. Detta är en ynnest för "utvalda" att få uppleva!

Jag läste i "Svalan" om det makalösa fågeltåget som drog in vid syd- och västkusten dagen innan. Inte bara vårfåglar som ärlor, trastar, stenskvättor och rödhakar var med som passagerare utan även sommarfåglar, tropikflyttare som lövsångare, rödstjärtar och alla tre arter svalor ingick i det mäktiga insträcket mot kusten. Det är en kraftig varmfront med högsommarvärme som skickar upp fågelsträcken vidare norröver.
Det är detta som gjort även min dag vid Stugan vid Tåkern så enastående. 

Och i detta finns till slut en ännu större överraskning i beredskap denna makalösa dag, ty helt plötsligt sjunger en lövsångare ur alridån ner mot sjön. Tre strofer hör jag tydligt och klart, inte fler, men det räcker mer än nog och aldrig att jag har noterat lövsångare så tidigt förut. 
Det blir en vårdag med ketchupeffekt att minnas för framtiden.